Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192,
dande, hvilka voro stängda inom hospitalets murar. Dock svigtade
aldrig hennes ståndaktighet och genom sitt ädla föredöme
uppmuntrade hon ej allenast sina medhjelpare, ulan hade äfven den
glädjen att se sin lilla corps förstärkt af 50 nya sjuksköterskor,
soin anlände i Januari 1855 under Miss Stanleys ledning. Och
denna förstärkning var i sanning väl behöflig, ty femtusen sjuke
lågo i hospitalen vid Dardanellerna och Bosforen, och tretusen i
barrackhospitalen i Scutari. Smittsamma febrar härjade dessutom
våldsamt och slutligen urståndsattes derigenom äfven flera af
läkarne att uppfylla sina åligganden. Men Florence Nightingale
fruktade hvarken smitta eller döden. »Hvar än den grymme härjaren
med lian är nära,» sade M:r Macdonald, »är man säker på att
finna denna oförlikneliga qvinna; hennes närvaro verkar välgörande
och tröstande äfven på dem, som utkämpa den sista striden. Då
alla läkare hafva dragit sig tillbaka för natten, då tystnad och
mörker herrska i dessa ofantliga sjukhus, ser man henne ännu helt
allena med en liten lampa i hand göra sin ensliga ronde.»
Och de scener, som under denna tid på dygnet mötte
åskådarens blickar, voro ofta sådana, att de isade blodet i hans ådror.
Der såg man en utmerglad skepnad, mer lik ett skelett än en
menniska, som uppreste sig i feberyra, inbillande sig vara i midten af
stridens larm på de blodbestänkta kullarne i Inkermanndalen. På
ett annat ställe hörde man det djupa stönandet af en med döden
kämpande. Återigen afbröts nattens tystnad af en lungsigtigs
ihåliga hosta eller af jemmer och qvidande, så hjertskärande, att dessa
ljud föreföllo nästan outhärdliga för vanliga nerver. Men stilla och
stadigt vandrade Florence Nightingale genom dessa qvalens och det
menskliga eländets salar, och hennes åsyn tycktes de arma lidande
såsom uppenbarelsen af en himmelens engel. »Vi lågo der i
hundradetal,» skrifver en soldat, »och vi kysste hennes skugga, när
den sväfvade förbi, samt nedlade oss sedan tacksamma och nöjda.»
Författaren af Scutari and its hospitals beskrifver henne
såsom intagande och behaglig till sätt och utseende, utan att vara
egentligen vacker. »Hon är,» säger han, »just sådan man kan
föreställa sig en bildad qvinna, som hunnit något öfver trettio-talet.
Hennes ansigte är af dem, som man ej lätt glömmer, med ett
angenämt småleende och ett öga, som utvisar mycken sjelf
beherrsk-ning, samt, när hon så vill, gifver ett uttryck af orubblig
bestämdhet åt hvarje anletsdrag. Hennes hållning är vanligen lugn,
kanske förbehållsam, dock misstager jag mig ganska mycket, om hon
ej har en liflig uppfattning af det löjliga. Då hon talar om vigtiga
ämnen, gör hon det med ett allvar, som man knappt skulle vänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
