Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212,
Hatande Napoleon, icke allenast för hennes mans entledigande,
hvartill hennes egen otyglade tunga dock varit första anledningen,
men äfven derför, att lian envist vägrat hennes anhållan att blifva
presenterad vid hofvet, slöt hon sig ifrigt till oppositionen, till hvars
ledare hon dessutom stod i nära förhållande och i hvars politiska
intriger hon verksamt deltog. Det berättas att lion efter Napoleons
störtande, 1815, varit en ibland de damer, hvilka gingo att
möta Hertigen af Wellington vid hans intåg i Paris, ocb hvilka, då de
såsom välkorasthelsning räckte segraren blommor, möttes af det
förebrående genmälet: »Ladies — om en fransk armé någonsin komme
att beträda Londons område skulle alla Englands qvinnor ikläda sig
sorgdrägt.»
Under restaurationen åtnjöto Madame Gays arbeten *) ett högt
rykte oeh hennes salon var en mötesplats för dagens mest ryktbara
artister, litteratörer och politici. Poesien, »denna själarnes
komprimerade elasticitet» såsom Lamartine uttrycker sig, hade återkommit med
friheteu. Chateaubriands och Lamartines sång-gudinnor läto höra sina
sublima tonfall jemte B&angers glädtiga visor och yrande frihetssånger,
och dessa skalder, äfvensom Claude ocli Horace Vernet, Gérard, Talma
och många samtida utmärkta personer utgjorde Madame Gays
närmaste umgängeskrets. Dans, kortspel och konversation hörde till
ordningen för hennes soiréer, hvilka vanligen afslutades med
uppläsandet af något poem, skrifvet af en eller annan bland hennes gäster.
Ehuru Madame Gays lif i vissa afseenden, enligt en af hennes
biografers uppgift, påtagligen var mera lysande än uppbyggligt, synes
hon dock hafva egnat sin dotters uppfostran den samvetsgrannaste
omsorg och från hennes spädaste ålder hafva anat tillvaron af de
ovanliga själsanlag, hon ;sedermcra i så rikt mått utvecklade. Medan
Delphine ännu var barn skönjde man ock dessa anlag, som uppväckte
de största förhoppingar hos husets vänner, hvilka med enthusiastiskt
bifall afhörde hennes första poetiska försök, då hon uppläste dem på
sin mors soiréer.
Yid fyllda femton år var också den unga flickan lika utmärkt
för personlig gratie och älskvärdhet som för verklig om ock något
omogen talent.
»En hy ’af ros och lilja,’ stora blå ögon, med en strålande blick:
en hög och bred panna, hvit som marmor: en förtrollande liten mun,
röjande en bländande tandrad och begåfvad med det gladaste och
*) Man har en mängd romaner och komedier af hennes hand, hvilka alla bära
vittne om den qvickhet, behag och elegance, som utmärkte författarinnans
personlighet. Den bästa af hennes romaner är »Anatole,» men äfven Theobald, Un
Ma-riage tous 1’Empire m. fl. berömmas sSsom lyckade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
