Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213,
mest vinnande leende, särat en rikedom af glänsande guldgult här,
som i långa lockar nedföll kring hennes skuldror — se der (säger
en af hennes biografer) detaljerna af en ensemble, som försatte poeter
och målare i hänryckning och tilldrog sig beundran af alla dem, som
sågo henne.»
llyktet om hennes snille och skönhet, utspridt af beundrande
vänner, förskaffade lienne snart inträde i de fashionablaste kretsar
och öppnade äfven för henne Hertiginnan af Duras och Madame
Ré-camiers berömda salonger, der hon inom kort blef allas förklarade
gunstling. Béranger, som liknade hennes växt vid Venus’,
Chateau-Iriand, som förklarade hennes leende »skönt som en engels,» Byron,
hvilken makten af hennes esprit och hennes sköuhet lörmådde att
skänka hennes poesier ett gillande, som den misantkropiskn skalden
förvägrat Chateaubriands, samt Gérard, som egnade lienne sin
pensels smickrande hyllning —• alin dessa voro endast anförare af den
skara beundrare, som tände sitt rökverk för den unga skaldinnan.
Vid aderton år inlemnade Delphine Gay ett längre poem till
franska akademiens bedömande och erhöll i de mest smickrande ordalag
domarnes enhälliga menüon Itonorable, hvarjemte poemet infördes i
Akademiens handlingar. Åtskilliga andra poemer följde härpå,
hvaribland det mest populära är Stances sur la mort du Général Foy, hvilket
upplästes vid den tappre krigarens graf och inristades på det
monument, som sedermera upprestes till hans minne — och på hvars
basrelief den berömde skulptören David, i en grupp af utmärkta
personligheter äfven förevigat den unga skaldinnans drag.
Lamartine säger om Delphine Gay vid denna tid:
»Hon inandades i djupa drag den enthusiasm, hon sjelf öfverallt
uppväckte. Ett af de bästa bevisen på renheten och
oförderfiig-heten af hennes sköna natur är, att denna allmänna hyllning gjorde
henne lycklig, utan att förblinda henne. Hennes egen blygsamhet
värnade henne föir sjelfkärlekens svindel. Hennes mor yttrade en så
obegränsad stolthet öfver sin dotter, att denna sjelf ej hann mer än
att så mycket som möjligt lägga band på öfverdriften af denna
adora-tion. Hon egde dessutom bland andra förtidigt utvecklade egenskaper,
äfven ett synnerligt klart och sundt omdöme, hvilket sade henne, att större
delen af den hyllning, verlden egnade hennes gryende snille, måste
tillskrifvas hennes ungdom och skönhet. Dessa känslor hafva på ett
intagande sätt blifvit uttryckta i hennes poem: »Lyckan af att vara
vacker.»
Hennes ungdomspoemer, samlade under den anspråkslösa titeln
»Poetiska försök», bära en omisskännelig pregel af den tid och den
omgifning, hvari hon lefde. De vittna om mycken grace och finesse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
