Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
samt ega en lekande lätthet i stilen, men missprydas stundom af en
öfverdrifven sentimentalitet och en konstlad pathos. För en närmare
karakteristik af hennes poetiska förmåga hänvisa vi till Lamartines Cours
familier de Littérature (2 entretien *), der han bland annat säger:
— — »Man har endast en anmärkning att göra mot dessa poesier;
den, att de smaka något för mycket af salongsluften; denna
luft är allt för artificiel, allt för ljum för att gifva poesien den
energiska pregel, som är nödvändig så väl lör idéen som lör
framställningen. L’esprit, denna salongernas genius, förnedrar till ett blott
salongs-geni det verkliga snillet, hvars lifsluft är friheten.
Salongsluften ger finesse i stället för storhet åt poesien. Starka toner fordra
vidt utrymme, stora själsrörelser, stora passioner. En ung flicka
uppfödd i pariser-hotellerna3 förgyllda bur, kan ej höja sin röst utom
hörhåll för den trånga och raffinerade sfer, som omger henne. Oin Sappho
varit en dame af god ton inom någon persisk konungs hofkrets skulle
vi aldrig hafva skådat dessa tio stancer, dessa tio glödande kol, hvilka,
tända i djupet uf hennes hjerta, under så många sekler, bländat hvarje
öga, som läst dem. — — — — — — — — — —
»–Men Madame de Girardins ungdomsdikter äro ett uttryck af
allt det bästa af den atmosfer deri hon lefde. Det är en halft
hviskande poesi, full af fina anspelningar, kyska bilder och en beslöjad
jungfrulighets rena behag. Dess enda fel är — vi upprepa det —
ett öfvermätt af esprit; V esprit, ce grand corrupteur du génie est le
fléau de la France. — ’Heliga enfald,’ utropade en gång en af sin
tids yppersta kritici: ’huru är du ej att föredraga i din intagande
naivitet framför dessa raffinerade idéer, hvilka alla tillsammanstagna
icke uppväga en enda sann natursång.’» — — — — — —
Men den unga flickans sunda omdöme bevarade henne for
öfver-drifter och tid efter annan återvände hon till naturen, likasom ville
hon der söka ett motgift för inflytandet af den artificiella atmosfer,
som hon inandades i salongerna. I ett dylikt ögonblick, då hon var sig
sjelf och sin kallelse fullkomligt trogen, vilja vi uppsöka den unga
skaldinnan, lyssna till hennes ingifvelser och på vårt eget språk, söka
om än svagt, återgifva det fina, smidiga, stundom vemodiga behaget af
hennes poesi. Ty i sådana stunder var den unga Delphine Gay ej
längre den firade skönheten, den qvicka och strålande verldsdamen,
den leende baldrottningen; utan en enkel, ung flicka, som häpen
lyssnade till sitt eget hjertas slag och sökte tyda dess mening; som
under nattens skydd gaf fritt lopp åt de tårar, hennes strålande ögon ej
*) Se härom Tidtkr. f. Hemmet 3:dje 8rg. l:sta häftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
