Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215,
vågat visa under dagen, åt de hjertats blygare såDger, som verldens
sorl öfverröstat.
»Voici Vheure oü tombe le voile
Qui le jour cache mes ennuis;
Mon coeur à la première etoile
S’ouvre comme une fleur de nuit.n
Så sjunger bon sjelf i en af sina lyckligaste sånger, som vi här
meddela våra läsare.
Natten.’)
Tyst! hör nattens timslag ljuder,
Och jag slöjan sänka får,
Som för dagens blickar gömmer
Sinnets vemod, ögats tår.
Först för nattens bleka stjerna.
Slår min själ sitt öga opp,
Och, likt nattviolen, öppnar
Hjertat då sin slutna knopp.
Natt, da dunkla, tysta, stilla!
Du blott anar, du blott vet
Huru föga verlden gissar
Af mitt väsens hemlighet.
Mina läppars glada löje
Du allena tolka får-,
Du blott vet, att för den dolda
Smärtan der på vakt det står.
Blott för dig jag masken lyfter,
Visande mitt sanna jag —
Älskar, lider fritt och lyssnar
Till mitt hjertas vilda slag.
Inga glädjens rosor blomma
Kring den bleka pannan mer;
Stoltheten är maktlös vorden,
Böjes djupt i stoftet ner.
’) Väl inseende svårigheten, om ej omöjligheten af att, på svenska, troget och
med bibehållen meter återgifva den fransyska poesien, hafva vi egnat dessa små
stycken en temligen fri behandling, hvarför de i sitt svenska skick måhända
»na-rare borde bära namn af imitationer än af öfversättningar af originalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
