Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tårarna, soln skäl/t i ögat,
Återhållna dagen lång.
Flöda fritt, som vårens källsprång,
Löst ur vinterdvalan8 tvång.
Snärjd af dagens flärd och gyckel,
Medan solen gör sin rund,
Ack hur ljuft att fritt få lida
Och få gråta ut en stund.
O! det är en bitter njutning,
För en slaf åt nöjet såld,
Att ett ögonblick sig kasta,
Sjelfmant rof, i smärtans våld-,
Att uti en enda snyftning
Tömma tårekällan ut —
Af förstummadt hjerta tvinga
Ett förtviflan skri till slut.
Qvalet döfvas då ocli sorgen
Ingen smärta mera ger —
Oron tystnar — viljan domnar,
Och man lider icke mer.
Själen, lätt och fri som fjäriVn,
Glömmer att en verld fins till,
Svärmar kring i drömmens lustgård,
Väljande hvad ros hon vill;
Ilar fri från lögnens boja
Åter till sitt samm jag,
Som till hemmet biltog flykting
Undan våldets falska lag.
Sakta öfver hjertat breder
Friden sina vingar se’n
Och i fjerran, ljusa rymder
Aningsfullt man avinner hän,
Till dess alla missljud lösas
I en evig harmoni
Och man sjelf är blott ett tonfall
I en himmelsk symphoni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
