Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217,
Natt, du ljufva, tysta, dunkla!
Huru djupt jag tackar dig
För hvar sanning du mig lärde,
För den frid du skänkte mig.
Ack, men tyst! — hör vinden vaknar,
Östern ljusnar — natten flyr, —
Göm hvar qvalfull sanning, hjerta,
Le och ljug! — se dagen gryr!
Det berättas, att några hoflntrigörer, Delphine Gay fullkomligt
ovetande, hopsmidt en plan, att förmå thronföljaren, le comte d’Artois,
till ett hemligt giftermål med den firade unga skönbeten, för hvilken
han visat mycken beundran. Men man hade tvifvelsutan missräknat
sig på beskaffenheten af denna belt faderliga känsla, och resultatet af
hela intrigen stannade vid furstens anbud — af ett reseunderstöd för
den unga skaldinnan, beledsagadt af följande välvilliga råd:
»Mademoiselle, ni har sannt poetiska anlag. Lyd mitt råd: sök
nya inspirationer under resor i fremmande land. Paris bar för er
mera faror än ni tror.»
Delphine följde rådet, ocli gjorde med sin mor en restur genom
Schweiz och Italien. Föregången af sitt rykte och emottagen med
fullt ut lika smickrande hyllningar i Italien som i Pariser-kretsarne,
blef hon, en annan Corinna, blomsterkrönt i Roms Pantheon och
utnämnd till medlem af en vitter akademi derstädes. I Rom skref hon
en Hymn till St. Geneviève, samt afslutade sin Magdalena, ett af
hennes större poemer. Vid foten af Vesuvius skref hon Le dernier jour
de Pompej.
Men ju frikostigare verlden skänkte henne sin hyllning, desto mindre
syntes den tillfredsställa hennes hjertas önskningar, hennes själs behof.
Den yra, sorglösa flickan hade blifvit förvandlad till en allvarlig, tänkande
ung qvinna, §0m fordrade något mera af lifvet än de granna leksaker,
hvarmed barnet roar sig. Så förefaller hon oss åtminstone i den
beskrifning Lamartine ger af sitt första sammanträffande med henne vid
Ternis vattenfall och hvarur vi här meddela några spridda
fragmenter.
—–— »Det intryck Mille Delphine Gay gjorde på mig första
gången hon uppenbarade sig for mig, efter det jag hört henne
mycket omtalas, var så lifligt, att stället, dagen, belägenheten och
personen alltsedan qvarstått såsom en lefvande tafla för mitt minne. Ännu
i dag skulle jag kunna beskrifva för en målare himlen, landskapet,
dragen, färgtonen, blicken, utan att det fattades en enda stråle i ögat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
