Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218,
en enda krusning på lapparne, en enda nyance i kindens kolorit, en
enda lock i hårets fall — en enda sky på himlen, ett enda träd i
landskapet. — — — — — — — — — — — —
»Slumpen tycktes hafva beredt en skådeplats värdig den
uppenbarelse, som väntade mig. Jag återvände en vårdag från Rom till
Florens, och hade tillbragt natten i den lilla landtliga staden Terni,
belägen på sluttningen af en grönskande dal, omgifven af Vellino-flodens
sorlande kaskader. — — — — — _ — — — —
»Man sade mig vid mitt uppvaknadde, att tvenne fransyska damer,
hvilka senare på aftonen ankommit till värdshuset, just nyss tagit en
vagn för att besöka Ternis vattenfall. Vi kunde från våra fönster
höra bruset af detta fall, uppstigande lik en ihållande åska från
dalbottnen. Värdshusvärden tillade, att, enligt postiljonens berättelse,
välden yngsta och vackraste af de båda resande Frankrikes
ryktba-baraste Improvisalrice.
»Namnet Delphine Gay halkade ofrivilligt öfver mina läppar
och denna min aning bekräftades inom kort af postiljonen, hvilken
tillade att de båda damerna beklagat, att de ej träffat mig i Florens,
att de sagt sig hafva rekommendationsbref till mig, och hoppades råka mig
Rom. Derefter kastade han sig på hästen och skyndade att
underrätta de resande om min dervaro samt om min afsigt att inom en kort
stund uppsöka dem vid Vellinos vattenfall.» — — — — —»
Härpå följer i yppigt och glödande språk en skildring af den
romantiska vägen, det omgifvande landskapet och af vattenfallet,
hvilken vi måste lemna åt läsaren att sjelf uppsöka hos författaren eller
ock att i inbillningen föreställa sig, ty utrymmet nekar oss att följa
honom under hans färd och tillåter oss ej upphinna honom, förrän
han hunnit målet, då ban fortfar:
»Jag närmade mig obemärkt randen af den lilla gräsbevuxna
platåen, hvarifrån hon, stödd mot ett klippstycke, betraktade de brusande
vattenmassorna. Jag kunde på detta sätt, sedan jag först låtit
blicken långsamt öfverfara kaskaden, åter rikta den på den unga sköna
flickan, som stod der betagen af den öfverväldigande anblicken. En
målare kunde ej hafva valt en ställning, ett uttryck, en omgifning,
mera öfverensstämmande med hennes grandiosa skönhet. Hon
syntes i en halft sittande ställning, lutad mot en trädstam, som barnen i
de närbelägna kojorna framrullat för de resandes beqvämlighet;
hennes arm, beundransvärd till form och hvithet, var stödd mot ett af
bröstvärnets klippstycken och uppbar hennes tankfulla hufvud; den
venstra handen, omslutande några med en tråd ombundna
vattenliljor, hvilade matt i det fuktiga gräset. Hennes höga och smidiga
växt förråddes af ställningens lediga vårdslöshet; hennes hår, ljusbrunt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
