Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
och glänsande som silke, svajade för det stormande luftdraget fräu
kaskaden, likt en Sibyllas lösta lockar; hennes barm flämtade,
svällande af upprörda känslor; hennes ögon, af samma färg som
håret, irrade i rymden. Några stora droppar, vare sig af de uppstigande
vattenångorna eller af den själens dagg, som framlockas af beundran
öfver det stora och sköna, hängde i de långa ögonhåren och föllo
långsamt, henne ovetande, öfver hennes kinder ned i Vellinos brusande
hvirflar. Hennes regelbundna profil påminde om de Abruzziska
qvinnornas och hennes energiska hållning och den graciösa böjningen af
hennes hals erinrade om samma typ. Denna profil aftecknade sig
klart mot himlens blå och det fallande vattnets grönaktiga fond;
stolthet och känsla stridde der om herraväldet; pannan var manlig,
munnen ljuft qvinlig och pu de rörliga läpparne hade vemodet tryckt
sin stämpel. De af rörelse bleka kinderna, hvilkas barnsliga rundning
tärts af brådmogna tankar, hade hela ungdomens behag men ej vårens
fyllighet: dock var det mindre detaljerna än karakteren af det hela,
som så mäktigt fängslade min blick vid denna gestalt. — — — —
»Slutligen reste hon sig vid ljudet af mina steg.
»Jag helsade modren, som föreställde mig för sin dotter. Ljudet
af hennes röst fulländade hennes tjusningskraft — det var inspirationens
tonfall. I hennes väsende förenade sig med den unga flickans blygsamhet
skaldinnans oöfverlagda liflighet och lättrörda känslighet. Hon hade
i mitt tycke endast en ofullkomlighet — hon skrattade för mycket.
Ack — det afundsvärda felet hos ungdomen, okunnig om sitt öde.»
»Vi återvände tillsammans till Terni der vi samma afton skiljdes,
bon för att fortsätta resan till Rom, jag för att vända tillbaka till
Florens. Hon lindé på mig gjort ett lika sublimt som behagligt intryck.
Det var poesi, icke kärlek, icke passion, såsom man sedan envisades
att benämna min tillgifvenhet för henne. Jag har beundrat henne så
länge hon lefde, men utan att någonsin erinra mig att hon var qvinna:
jag hade ju sett henne såsom gudinna vid Terni!.... Detta första
intryck qvarstannade för alltid; hon stod för mig på en hög
piedestal, isolerad i sitt snille; jag skådade upp till henne; man måste
skåda ned på den man älskar. (?!)»
Under vistandet i detta förtrollande land, der sångargåfvati synes
nästan hvar och en medfödd och der sjelfva språket är en rhythmisk
musik, gaf nästan hvarje föremål, hvarje reseäfventyr, den unga
skaldinnan ämne till en dikt. Låtom oss äfven här, i någon af de
pittoreska fiskarbyarne vid Medelhafvets kust, lyssna ett ögonblick till
hennes behagliga ingifvelser, då hon af någon ung flickas spanande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
