Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Frescomålningarne i’ Pantheon hade just då blifvit fullbordade
och vid byggnadens invigning fördes Delphine Gay, »La Muse de la
Patrie» af målaren sjelf (Baron le Gros) till den hedersplats, som
blifvit beredd för henne och derifrån hon inför en talrik församling
af börds- och penningearistokratiens representanter, samt en väld krets
af konstnärer och skriftställare, reciterade några verser, som hon för
tillfallet skrifvit. Den kolossala byggnaden genljöd af bifallsrop och
den unga skaldinnan helsades af ett regn af blommor.
Vid ett annat tillfälle, då hon inträdde i en af operans fondloger,
med de hvita skuldrorna höljda nf ett himmelsblått draperi och med
de rika lockarna sväfvande lik en gyllne sky kring det vackra
hufvudet, reste sig på en gång hela auditoriet och helsade den sköna
uppenbarelsen med ett trefaldt bifallsrop.
Långt mindre hade varit nog att förvrida hufvudet på de flesta
unga skönheter oeh att Delphine Gay, om äfven litet nyckfull likt ett
bortskämdt barn, dock aldrig lät bedåra sig af verldens hyllning, är ett
godt bevis på den rena halten af hennes natur.
Emellertid hade Madame Gay, på hvars soiréer verlden trängdes,
lyckats för sina äldre döttrar afsluta lysande giftermål, och det
påstods att hon för den yngsta älsklingen fordrade minst en hertiglig krona.
Under hennes vistande i Italien hade väl mången förtjusande ung
signor erbjudit henne sitt hjerta och sin hand, men hon hade afslagit
de mest lysande anbud, under den patriotiska förklaringen, att hon
aldrig ville blifva någon annans än en fransmans maka. En mängd
friare anmälde sig och följde till och med stundom föremålet för sin
tillbedjan äfven utom hufvudstadens kretsar till den lilla landtgård bland
skogarne vid Villiers sur Orge, dit mor och dotter stundom togo sin
tillflykt. Men alla anbud voro förgäfves och någon hertig hördes icke
heller af. Slutligen ökades mängden af dessa tillbedjare med en viss
Baron de la Grange, och efter någon tvekau samtyckte Delphine att
skänka honom sin hand.
Olyckligtvis synes Madame Gay hafva haft lika liten makt öfver
sina handlingar sora öfver sin tunga. Ännu ganska vacker, i
besittning af en outtömlig glädtighet, förenad med èn icke ringa tillsatts af
förfluget lättsinne, tillät hon sig friheter, dem man för ett sekel tillbaka
måhända skulle hafva funnit förtjusande, men hvilka strängt
klandrades af hennes samtida, och icke minst af hennes dotters förnäma
fästman. Då hon slutligen på en, af Gérard gifven, soiré sårade ett
par hundra gästers känsla för det passande med att komma
itidan-sande i den berömde och aristokratiskt sinnade målarens salonger,
sjungande en lustig visa, som just då kommit mycket en vogue bland
parisergaminerna, under det hon utförde det mest nyckfulla choreo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
