Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
grafiska solo, bestod Baronens lärlek icke längre profvet. Han drog
sig tillbaka och återgaf sin trolofvade friheten, hvilken hon begagnade
för att någon tid derefter skänka den unge, då ännu föga kände
skriftställaren Mr. Emile de Girardin löftet om sin hand.
Då hennes vänner afrådde henne från förbindelsen med den unge
Girardin, på grund af hans ringa förmögenhet, hans obehagliga yttre
och hans tvetydiga börd — (han hade nemligen vid tjugo års ålder
först gjort sig känd genom en process mot sin far, hvilken velat
förvägra honom rättigheten att bära hans namn), svarade Delphine:
»Hvad betyder allt detta? Han är en man med fast vilja och
energisk karakter, och skall lätt kunna förvärfva sig en förmögenhet.»
Mr. de Girardin, hvars aubud måhända var föranledt, icke blott
af beundran och kärlek, utan äfven af ärelystnad, då han insåg att
denna förbindelse med ens skulle höja honom till en aktad och
afun-dad ställning inom pariserverlden, och fästa allmänna
uppmärksamheten vid hans namn, vann också, trots vännernas motstånd, sitt mål
och hemförde 1831 den unga, sköna skaldinnan som brud.
Såsom gift synes hon till stor del hafva fortsatt sitt fordna lif,
deladt mellan litterära arbeten, stora verldens nöjen samt omsorgen
om sin makes och sina talrika gästers trefnad i det hem, som numera
var hennes eget. För att gifva läsaren ett begrepp om beskaffenheten af
hennes umgängeskrets behöfva vi bland hennes hvardagsgiister endast
nämna följande: Soulié, Balzac, George Sand, Lamartine, Victor Hugo, de
Musset, de Vigny, Méry, m. fl. Utom att dessa vänner aldrig försummade
några af hennes soiréer, der hon med ett så oefterhärmligt behag
gjorde les honneurs, hade flere af dem för vana att, på hemvägen från
theatern eller andra förströelser, ofta ganska sent taga hennes
gästfrihet i anspråk, för att, i de beqväma fåtöljer, hon för dessa
improviserade besök alltid hade ordnade kring en nytänd brasa, spraka med
den snillrika värdinnan om dagens företeelser.
Vänner, som om förmiddagarne sökte henne utan att finna henne
hemma, hade ett eget sätt att underrätta henne härom, i det de på
en vägg i hennes arbetskabinett skrefvo — icke sina namn, men
någon sentence, en vers, en gåta, eller om de besökande voro artister,
tecknade en blomma, en figur, en karrikatyr, allt som det föll dem in.*)
’) Också såg man för ett par år sedan, då det lins hon bebott vid 1’Avenue des
Champi EUjsées höll på att rifvas, en ung man bland de förbigående hastigt klättra
uppför en af de uppsatta ställningarne, »vinga sig in genom ett fönster i 2:dra
våningen, upptaga ur fickan en knif och nedskära från den ena af rummets väggar,
den tapet vi här ofvan^nämnt och som utgjorde en dyrbar mosaik, sammansatt af
handskrifter och handteckningar af snart sagdt alla Frankrikes den tiden
berömdaste män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
