Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
ingen annan än, att den missnöjdes eget jag ansetts sig förolämpadt,
oc.h detta jag är ett otroligt ömtåligt väsende. Att menniskan så
ofta är missnöjd med sin plats, kommer sig just deraf, att hon
tycker sig vara för stor, för god för denna plats. Äfven afunden
är, tyvärr, ofta en orsak till ett dylikt missnöje. Det vore lätt nog
att vara nöjd med det ringa, om blott ingen annan hade det bättre.
Just deruti består sjelfva hufvudknuten. Och hvar finnes ej näring
för detta sorgliga fel, som så förbittrar och förnedrar menskligheten.
Sjelfva konungen på thronen tror sig ibland ha skäl att afundas
de obetydligaste af sina undersåter, och blir i sin ordning afundad
af dem.
Menniskan har en högst anmärkningsvärd kärlek för sina fel
och isynnerhet för sina svagheter, som väl äfven äro fel, om ock
i mindre skala. Likväl verka svagheterna mången gång mera
skadligt än sjelfva felen, hvarföre hon har föga skäl att klema mera
med dem. Hon vårdar ej på långt när så omsorgsfullt sina dygder
och goda egenskaper. De urarta också derföre ofta af
vanvårdnad, då de förra frodas och tilltaga med åren. Dygderna få
mången gång åtnöja sig med en ful och frånstötande drägt; felen
ut-stofleras deremot så vackert som möjligt, allraheldst så, att de se
ut som verkliga dygder. Man har ett så makalöst öfverseende
med sig sjelf, man har en sådan mängd högst giltiga ursäkter för
sina ofullkomligheter, i fall man ens märker dem; de betyda så
litet i det stora bela, att man väl må kunna få ha dem i freid då
de äro en så kära. Icke göra de någon menniska omak och
dessutom rdr man ju icke för dem.
Det är sannt, du jordens barn! du rår icke för att du hair fel
af naturen, men du rår så mycket mera för, att du icke bekämpat
dem med de kraftiga vapen och den mäktiga hjelp, som
blifvit dig lofvad, om du vandrar på det godas väg. Du rår för., att
du låtit det onda växa dig öfver hufvudet då Gud gifvit dig Ikraft
att efterslräfva det högsta goda. Icke var det Hans mening: då
Han skapade dig, att stoftet skulle taga öfverhand och att du skuille
för alltid fastna i egenkärlekens och småaktighetens dy. Ödmjuka
dig, ödmjuka dig af hjertat, så kan du kanske ännu räddas. lf lata
dina käraste synder, så vill Herren ännu räcka dig en räddainde
handl
Ar väl menniskan af samma tänkesätt rörande dygder ochi fel
hos andra, som hos sig sjelf? Har väl den egna erfarenheten lärt
henne huru väl hvarje dödlig är i behof af öfverseende? Liångt
derifrån! Det mått af öfverseende hvaröfver hon kan förfoga,
använder hon helt och hållet för eget behof; ingenting blir deraff öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
