Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
påbörjade brefvexling med Calvin, som fortsattes ända till den store
reformatorns £öd, äfvensom af umgänget med de båda från
Tyskland öfverflyttade bröderna Sinapi ocli flera utmärkte personer,
b vi|ke redari med dem delade den nya öfvertygelsen. Många af
de vetenskapsmän, forskare och poeter, som vistades\id universitetett
Ferrara, bidrogo äfven indirekt genom djerfva anfall ocli satiriska niålnin.
gar i-.fdei katholska presterskapets seder och lefnadssätt att vända många
sinnen till den nya läran, äfven då de sjelfva icke öppet bekände den.
Curiones vistande i Ferrara fullbordade det omvändelseverk, hans
bref redan förberedt inom Fulvio Muralos hjerta, och det är
naturligt stt denna fadrens förändrade sinnesstämning äfven i sin mån
återverkade på dottren, hvilken dessutom återfann sanuna åsigter
inom Hertiginnans familjekrets och hos sina mest älskade lärare.
Hade ej Curione måst lemna Ferrara för att draga sig undan till
Lucca och slutligen såsom en förföljd landsflykting fly inåt Schweitz,
hade dock kanske den nya öfvertygelsen tidigare slagit rot inom
Olympias unga sinne. Nu töfvado den att infinna sig:
»Beundran för det gamla Greklands och Roms författare,’)
fortfar JJonnet, »som hos henne nästan öfvergått till afguderi, beredde
henne foga till emottagande af den hemlighetsfulla nådeläran. Det
är ett omätligt afstånd emellan llomcrs och Platos vishet och den
»Guds galenskap», hvarom Paulus talar. *) Den antika dygdens
häf-kraft, den dolda drifljedern till det hjeltelif och den heroiska
sjelf-uppofiring, som utgöra de förnämsta ämnena för den klassiska
litteraturens skildringar, var den menskliga stoltheten, och denna
stolthet åter måste på oljoberget offras vid korsets fot. Olympia
visste ännu ingenting härom, ty hon hade ända dittills för
böckernas studium glömt att studera sitt eget hjerta. Naturphilosophiens
tiosläror, iklädda en Ciceros beundransvärda språk, syntes henne
urtyperna för den christna verldsåskådningen. Scipios dröin var
för henne en sublim uppenbarelse af den osynliga verld, mot
hvilken hon höjde sig på inbillningens — icke på trons vingar.»
Dock kunde en så sanningsälskande och forskande ande som
Olympias, ej länge emotstå christendomens tvingande makt, af
hvilken man redan skönjer ett och annat spår i hennes tidigaste
ungdomsskrifter. Ett af hennes minst betydelsefulla arbeten, den
latinska öfversättningen af ett par stycken ur Boccacios üecamerone,
(»’•etta sällsamma minnesmärke af tankefriheten och sedeförderfvet
inom Italien i 14:d3 århundradet», deri skalden afslöjar alla den
’) Paul l:-ta E|iist. tiU Ooriuthierna i: 25.
Tiskrift för lleiMnet. Arg. 111.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
