Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
Romerska kyrkans uselheter), anföres af Bonnet såsom betecknande
vändpunkten i Olympias religiösa öfvertygelse.
»Moralos dotter lösslet sig i sjelfva verket för hvarje dag allt
mera från den kyrka, i hvars sköte bon var född, utan att dock
genast bortom tviflen förmå skönja de nya grunder, på hvilka hon
kunde återuppbygga sin tro. Denna kris varade flere år. Man
finner spår deraf i en af hennes senare »Dialoger,» deri hon
skildrar tillståndet af en själ, som söker sanningen ocb vissa
ögonblick tror sig ha funnit den, men förtäres af fåfänga bemödanden
att fullt tillegna sig den. Hon studerade philosophernas system, utan
att deri finna något, som förmådde upplysa och skingra hennes
tvifvel. Hon läste någon gång Guds ord, men tillslöt snart den
heliga bok, hvars läror, oåtkomliga för blotta förnuftet, synas
undandraga visheten sina hemligheter lör att afslöja dem för den
barnsliga enfalden.»
Förströelserna vid hofvet och den smickrande beundran,
hvarmed man der helsade hennes litterära försök, bidrogo äfven länge
att afvända henne från den nya lärans stränga och fordrande ande.
På medgångens jemna stråt finnes sällan rätt rotfäste för de eviga
sanningarne: det är först i olyckans djupplöjda, af tårar vattnade,
jordmån, som de himmelska fröen slå rot, blomma ocb bära frukt
för tid och evighet. Också skrifver Olympia senare: »01 huru
nödvändig var mig ej pröfningen! mig fattades all lust till de
himmelska tingen.–Om jag stannat längre i dessa omgifningar
hade det varit slut med mig och min salighet!»
De nya insigter hon fåfängt begärde af vetenskapen skulle
dagas för henne under tårar ocb bedröfvelse. Hittills hade den unga
flickans lif förrunnit lik en klar och lugn flod, men redan
upp-stego vid horizonten skyar, hvilkas mörka skuggor, skulle fördunkla
dess klara lopp. Genom sina studier mera hemmastadd med
förflutna sekler än med sitt eget århundrade, kände bon lifvet endast
genom böcker, menniskorna endast genom de loford, för hvilka hon
var föremål.
Det första slag, som träffade henne, var hennes åldrige fars
död, efter en kort sjukdom, derunder hon troget vakat vid lians
läger. Vid samma tid led hon äfven af skilsmessan från den
älskade barndomsvännen, Anna d’Esle, då den unga furstinnan vid
sjutton år förmäldes med Frans af Lothringen, den sedermera så
ryktbare Hertigen af Guise. Med denna väninna synes äfven
verldens lycka hafva vändt Olympia Morata ryggen; kort derefter lyckades
det nemligen alundens intriger att göra henne misstänkt vid hofvet
och till och med vända hertiginnans, hennes moderliga gynnarinnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
