Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
nyttig kärlek, och den unge mannen, som för hennes skull trotsade
hofvets missnöje och sjelfva hertigens onåd, vann hela hennes
hjerta. I)e unga älskande firade mot slutet af är 1550 sin
förening, med den enkelhet, som deras gemensamma religion
föreskrifver; akten slöts med afsjnngandet af en grekisk iiyrnn, ckrilven
af Olympia, som blifvit bevarad ända till våra dagar.
Men inom kort måste de unga makarna skiljas. Den
reformerta kyrkans ställning inom Ferrara blef allt mera vådlig. Ett
af de första stegen till dess förföljande var fängslandet af den
olycklige Fannio di Faenza, hvilken, sedan ban redan förut varit
belagd ined inqvisitioncns bojor och låtit skrämma sig att afsvärja
sin tro, ånyo med fördubbladt nit ecnat sig åt den nya lärans
utbredande, tills ban insattes i ett fängelse i Ferrara, der ban ofta
besöktes af Olympia och andra trosförvandter, hvilka sökte verka
för hans befrielse — men förgäfves. Bröderna Sinapi, misstänkta
och förtalade inför det furstehus, hvilket de med så mycket nit tjenat,
redde sig till flykt och Grunthlcr, som nyss efter lysande prof
erhållit sin doctorsgrad, beredde sig att följa dem, för att i sitt
fädernesland söka någon befattning samt ordua ett hem för sin unga
maka, hvilken ban hoppades snart kunna hemta.
Olympia skulle under denna skiljsmessa, som blef längre cn
man beräknat, känt sig dubbelt öfvergifven, om hon ej ännu egt en
vän qvar sedan sin första ungdoms lysande och lyckliga dagar.
Det var den unga och älskvärda prinsessan Lavinia di Rovere. Hon
uppsökte ofta den sörjande, öfvergifna familjen och det var Olympia
en stor glädje alt med henne återtaga fordna samtal, hvilka nu fått
ett förhöjdt värde genom den religiösa öfvertygelse, som lifvade dem
båda. Olympia plägade stundom på latin uppteckna dessa samtal, hvilka
under hennes penna antogo formen al de gamles dialoger och
innehålla många djupsinniga tankar, många yttringar af en fast och
brinnande tro. Så säger hon sjelf på ett ställe:
»Gifve Gud, min vän, att jag ej så länge varit försänkt i
glömska af de enda sanningar, som böra taga våra tankar i anspråk 1
Jag trodde mig vara kunnig, emedan jag studerat de verldsliga
phi-losopherna och oupphörligt berusade mig af giftet i deras skrifter.
Men då jag höjdes till skyarne uf menniskornas pris upptäckte jag
plötsligt min djupa okunnighet. Jag var till den grad förvillad att
jag inbillat mig att verlden är ett lekverk för slumpen, utan lagar
och utan Gud. Men Herren värdigades slutligen genomtränga detta
min själs töcken med en stråle af sin gudomliga vishet och nåd.
Jag blef sjelf ett vittne till den Gudomliga Försyn, som styr allt
härnere 1 Då jag stod faderlös och öfvergifven, tog mig Gud i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
