Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
uppåt väggarne allt framgent — planeradt och på det lyckligaste
utfördt af Nordens Canova — Thorvaldsen — kasta blott i
förbigående en blick på en sot disant botfärdig Madgalena och en långt
ifrån botfärdig Venus — stick en zecchino i handen på den
bugande ciceronen och kom ut igen i Guds fria natur. Här kan du
hvila en stund, andas lit, och mätta ditt njutningslystna öga
med anblicken af den undersköna tafla, som nu ohöljd och fri
ligger framför oss. — Men tyst! hör du de lena Italienska
vokalljuden, som klinga genom den lätta luften och nå örat med samma
känsla som smekningen af en älskad hand når din kind. Det är
vår roddares tillrop att il gondole är färdig och att man väntar på
oss för öfverfarten. Med några lätta språng äro vi nere utför de
öfre terasserna, ila hastigt genom en kort allé af svajande
vinran-kor, skynda förbi den sista sorlande fontänen och derpå snabbt
som vinden utför den nedersta terrassens trappor — smyga oss
ännu ett stycke framåt under slokande tårpilar, hvars mjuka
lummiga grenar doppa sig i vattenbrynet medan de afundsjukt dölja
det yttre sceneriet för våra blickar, till dess vi slutligen vid en
uthuggning i löfverket finna den undangömda landningsplatsen samt
gondolen med våra reskamrater och roddaren väntande oss. Och
efter några ögonblick gunga vi på den genomskinliga vågen, djupblå
och klar som det nordiska ögat, och se oss tysta omkring, väl
vetande att den fattiga svenskan icke eger ord att måla den yppiga
sydländska naturen. Fransosen har sitt »rrrrravissant 1» varieradt
med tusende utrop; Tysken sitt djupt betonade »wunderschön!»
med ett tillägg af »enthusiasmierend!» i utomordentliga fall;
Engelsmannen sitt oöfversättliga »beautiful, in de ed!» Men ovan vid
hvarje starkare accentuering, rädd för alla utrop och skygg för
offentligheten såsom det heter, tiger Svensken och samtycker. Men
blir honom tystnaden slutligen för tung söker han, såsom vi nyss,
genom liknelser ett uttryck för sina intryck.
Hvad liknar den väl då, denna varma solbelysta scen. på en
gång så drömmande och så liflull, så vexlande och dock evigt
densamma? Vill du veta det? — I)en liknar, (men tyst, tala aldrig
om’et,) den unga flickans hjerta, i det ögonblick då den första
kärlekens sol gått upp deröfver. Jag tittade in dit en gång och fann
der samma vältaliga tystnad, samma drömmande lif; samma
omätliga kristallklara djup och samma höga strålande himmel,
återspeglade i hvarandra; — och slutligen skönjde jag äfven, der som här,
en och annan ljuflig Villa i ren stil, smyckad af rosor och omhuldad
på allt upptänkligt sätt, men dömd att ramla, den också en gång, såsom
Comos Villor, för tidens åverkan.–-Men nu är det slut med alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
