Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
som inflyttad i den tränga ramen af den andra, med grönskande
löfverk kantade grottöppningen. Medan vi ännu stå fängslade af
beundran vid den oväntade anblicken, frambryter solen genom molnet
och ger scenen en magisk belysning. Vid en blick tillbaka finner
du att äfven Fiume di La t tes snöhvita skum fått en rosenfärgad
skiftning. Du ser dig om, än åt den ena, än åt den andra sidaiii
oviss hvilkendera du skall skänka företrädet. Dessa båda taflor synas
lika två oskattbara smycken, med hvilka du skulle vilja pryda en
drottning i skönhetens och godhetens rike. Men jag räds du skulle stå
der och titta ännu, om vi ej med lock och pock dragit dig med oss än
ett stycke upp, ut på den högsta klippspetsen, ytterst på näset, der
du har den vidsträcktaste utsigt öfver de trenne fjärdarne af sjön.
Hvardera af dessa har sitt eget skaplynne likasom sitt eget namn.
Öster ut ser du den långsmala Lccco-viken, omgifven af lägre, väl odlade
stränder, der städerna och byarne äro talrikare än villorna. 1 vester äter
ser du den egentliga Como-fjärden, med de höga, i yppig vegetation
prunkande stränderna, bildande en hel serie af högre och lägre kullar, som
afteckna sig mot den glödande horizonten i våglika konturer, och
gömma inom sina massor af grönska tusentals villor, landthus och
byar med bär och der en skimrande kyrka, uppkastad i någon
bergsklyfta, der den ser nästan alldeles oåtkomlig ut. Och slutligen
bar du, i norr, Colicos vida vattenfält, hvars bräddar, alltifrån II
Fiume di latte på ena sidan och den lilla staden Menaggio på den
andra, uppstiga allt brantare och antaga en mer och mer vild och
pittoresk karakter. Längst i norr sammansmälta de slutligen med
Graubündtens och Veltlins väldiga, klippmassor, hvilka såsom med
jätteklef terrasslikt nedstiga från den eviga snöns område, genom
alla vegetationens vexlande grader för att i orangens och lagrens
skugga bada sin fot i Comos blåa bölja. — Men det blir sent
medan vi stå här och poetisera; en sval vindflägt krusar redan
vattenspegeln — ett tecken att solen sjunkit bakom den svällande
molnbädden — färgspelet aftager, de fjerran höjderna blåna mer
och mer, och en och annan blek stjerna framtindrar redan öfver
våra hufvuden. J)u får ej dröja längre; kasta en sista, en dröjande
blick på det storartade sceneriet, säg farväl åt den vackra Nannetta
och låtom oss skynda ned en annan väg genom parken, förbi de
öfre terrasserna af Bellagio och vidare utåt de öppna fälten bortåt
Villa Melzi. Men här synes icke mera någon gångstig — en
häck stänger vårväg —tänk om vi gått vilsel — En Hock hemåt
vandrande arbetare, samt en tjock Pater, ridande en åsna, hvilken
medelstryckningar i svansen styrdes af en bredvid springande pojke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
