Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
ha vi länge redan passerat och nu synes ingen lefvande varelse
till. Men tystl — der klingar äter samma enformiga säng som
från it Filatoio — den växer i styrka, den närmar sig
tydligen — och se der ha vi sångerskorna — en hel skara af unga
flickor, som från en annan sida bestigit höjden och nu taga af uppåt
byvägen derborta. Inom några minuter ha vi genskjutit dem,
språ-kat dem an och fått deras löfte att följa oss till ingången af il
Giardino della Villa Melzi. Och här vandra vi nu genom de
doftande majsfälten, omgifna af de vackra mörkögda flickorna, hvilka
skratta och prata än med oss, än med hvarandra. Marietta, som
tyckes vara den lilla flockens anförerska, berättar oss om la
Fila-trices (spinnerskans) föga afundsvärda lott — huru hon dagen lång
drar det fina silket ur de små ljusgula bozzoli, (pupporna,) som i
det varma vattnet dansa under hennes händer; huru hon allt
medan arbetet varar är förbjuden att tala ett enda ord, men huru hon
tröstar sig med att sjunga från morgon till qväll. I’å vår bön att
de nu ville sjunga något för oss, svara flickorna till en början blott
rned ett blygt skratt under det de förgäfves uppmana den ena den
andra att börja. Slutligen öfvertalas de dock genom Mariettas
bemedling; de djupa klangfulla rösterna uppstämma en vacker
Can-zone del Marinai, och beledsagad af den friska sången går
vandringen öfver de obanade fälten dubbelt så lätt, tills vi slutligen
stanna vid Villa Melzis trädgårdsport. Efter ett vänligt afsked från
•de glada sångerskorna inträda vi — i elfvernas land — och hur
vill du väl att vi skola kunna beskrifva detta? »Wunderlich!
Wunderlich!» Mystiska skuggor, silfverklara måndagrar, doftande
liljor, blekblå hortensier, hviskande vindar, sorlande källsprång,
susande tårpilar, son» med sina mjuka daggstänkta hängen smeka
vandrarens panna — tag allt detta — och tag dertill en gnistrande
stjernhimmel, hvälfd öfver Comos djupblåa vattenspegel — och gör
dig en bild af Villa Melzi i månsken. — Tag sen en båt, om du
kan få, och glid sakta hän öfver det skimrande djupet, just der
hvarest månen banat dig en ljus väg, som leder direkte fram till
Genazzinis terrass. Afskeda din roddare, välj dig en undangömd
plats bakom de många samtalande grupperna på terrassen och njut
af den herrliga aftonen ännu långt efter det vi från fönstret deruppe
sakta tillhviskat dig ett vänligt buona notte!
Och när ändtligen tröttheten besegrat dig — då själen
slumrar in, sjelfva skönhetssinnet domnar och dina ögon slutas — sof
då sött och dröm att också du varit i Arkadien.
Esseide.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
