Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
qui ne travaille pas, riaime pas. Toute femme qui riaime pas,
n’est pas une femme.... La femme n’est pas forte, dites vous;
Ale est pius forte qu’Archimède, car elle ve live pas, elle pörte
perpétuellement le monde. A Vhomme l"clan, l’aiguillon, les
reins, la farce patiente, Cinvention et 1’exécution; à lui tout ce
que vous voudrez de pius pénible; mais d la Femme de le
former, .... car elle est la mère des enfants.....Sur elle. seule re-
pose leitr soin, iavenxr de leur vie morale .... etc.» — Jag
till-sluter boken, och min hustru återtager:
»Hur’ sannt! hur’ skönt! — du skall på detta sätt låta mig
känna något mera om denne författare; men nu måste jag skynda
att sluta mitt värf här, innan middagsbordet skall ordnas» och hon
började ifrigt på hyllan uppställa de återstående böckerna,
mumlande för sig sjelf: se der Klee’s historiska verk, som skall bli vår
aftonlektyr för vintern, sedan det blifvit upptäckt, att jag är mindre
hemma i mitt eget tidehvarfs historia än i alla de föregåendes. Der
åter Mrs Sigourney’s bok ön Self-culture, som jag nyss börjat och
hvaraf jag hoppas mycket godt både för mig och min lilla tös.—»
I detsamma taga de små knubbiga händerna upp den sista boken
ur kappsäcken, och till belöning för sitt arbete lyftes lilla tösen
upp på armen, i det hennes hulda moder tar boken. »Ah| se här
ha vi Talis Qvalis! — hvar skola vi få en nog god plats åt hans
sista dikter?»
Jag afbryter: Du har således försonat dig med min
älsklingsskald, som jag så ofta måst försvara mot dina obilliga anfall?»
Hon småler: »Det är sannt: Jag har aldrig kunnat fördraga
hans Pantsardikter, som ropa på blod och krig utan all anledning.
Och äfven i detta sista häfte finnes, bland mycket, som väcker min
beundran, äfven åtskilligt, som sårar mitt öra och min känsla. Han
krossar välljudet såsom på trots och bryter sönder versens
harmoni, liksom det okynniga barnet sin leksak, för att visa hvad som
finnes inuti; och hvarföre? — af en onödig fruktan att bli
förblandad med »klingklangs-poeterna!» — Men jag förlåter detta —
förlåter allt, för den rörande sången om den drunknande modren,
samt det oförgätliga stycket
JfMiU iVitia barn,
hör! (Och hon läser)
Lugnt jag min lyckas summa vägde
Mot lyckan under högre tak,
Fastän den rikedom jag egde
Var sammanförd i små gemak.
Ocli som jag ej var med i ringen
Kring statens fullbesatta bord,
Så slapp jag trängas, och med ingen
Behöfde jag att byta ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
