Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
festedagar och af barnens nöjen. Men jag märker med häpnad
att mitt bref redan vuxit till en hel volym och måste således
uppskjuta fortsättningen deraf. Det är dessutom redan mörkt,
skymningsbrasan i salen är utbrunnen, lampan tänd, Erik
Menved uppslagen på bokställaren, och den kring bordet
församlade barnskaran ropar ifrigt på mamma, lockande henne
med visan om "Dansen på Ribe bro." Farväl derför, ett
hjertligt farväl från den lyckliga "arbetsmyran"
Elin.
in. — IDA PFEIFFER.
Ej sällan förspörjer man en klagan öfver tidsandans
ni-vellerande tendens. Den uppenbarar sig icke blott i sina
verkningar på den yttre naturen, der berg bortsprängas och sjöar
urtappas, men utöfvar äfven ett ej obetydligt inflytande på
menniskonaturen sjelf, i följd hvaraf man ock påstått, att de store
andarne så småningom försvunnit från jorden, att vi, nutidens
barn, snart endast känna s. k. originaler genom tradition.
Må vara, att bildningen trycker sin prägel på menniskolynnet
såsom odlingen på den yttre skapelsen, men ännu räknar dock
det storartade, det ovanliga många representanter så i naturen
som i menniskolifvet. Må vara, att en öfverlägsen, högt
sväfvande ande, att framstående egenheter i lynnet ofta nog
in-tvingas i det alldagligas former, liksom den mäktiga, brusande
strömmen inklämmes i en trång qvarnränna, för att tjena den
praktiska nyttans värf; men såsom den senare ofta nog
genombryter alla fördämningar och rusar framåt i ohejdadt lopp, så
nedbryter ock en kraftfull vilja, en snillrik själ de skrankor,
hvarmed konvenansen ingärdat den och går sin egen bana,
endast lyssnande till hvad de inre rösterna mana. Se vi oss
omkring med vaken och uppmärksam blick, finna vi att detta
nog är händelsen äfven i våra dagar, om också ej bevisen
derpå ligga inom kretsen af våra personliga iakttagelser. De store
andarne hafva under alla tider jemförelsevis varit fa och först
efterkommande generationer kunna rätt bedöma, huruvida vårt
tidehvarf i detta afseende varit fattigare än de föregående, ty
huru ofta händer ej att endast framtiden låter dem vederfaras
full rättvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
