Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Dessa reflexioner hafva blifvit framkallade af den i många
afseenden utmärkta och ovanliga personlighet, Ida Pfeiffer,
som i dag utgör föremålet för närvarande lilla skizz och som
många af våra läsare kanske redan känna till genom ett i en
at våra större tidningar nyligen infördt utdrag ur hennes
senaste, ja, sista arbete, handlande om hennes resa till och
vistande på Madagaskar. Förvånade öfver, att man inom vårt
fädernesland i allmänhet vetat så föga om en qvinna, som
just i våra dagar genom sitt okufliga mod, sina vidsträckta
resor och derunder gjorda iakttagelser ådragit sig det öfriga
Europas beuudran och de lärdas aktning, hade vi hoppats få
vara de första, som meddelade våra läsare någon närmare
kännedom om hennes öden och pilgrimsfärder. Men då vi nu
härutinnan blifvit förekomna, få vi åtnöja oss med att tillägga
åtskilliga detaljer rörande hennes tidigare lif och en hastig
kon-tur-teckning af hennes resor, för att gifva våra läsare ett om
ock ofullkomligt begrepp om deras vidd och omfång och för
att bekräfta vårt påstående, att ännu finnas mäktiga andar,
som, lefvande for en idé, trotsa alla hinder intill dess de uppnå
det mål, hvilket de föresatt sig eller gjort till sitt lifs uppgift
att finna.
Ida Pfeiffer föddes d. 14 Oktober 1707 i Wien.
Hennes far, en förmögen köpman vid namn Meyer, synes hafva
varit en något despotisk man med ganska egna åsigter
angående barnauppfostran; och som den lilla Ida var enda systern
bland fem eller sex bröder, tillät man henne ej allenast att
deltaga i alla deras vilda lekar och upptåg, utan till och med
att bära gosskläder. Om dockor och dylika leksaker
bekymrade sig också ej den lilla flickan, utan fann i stället sitt
högsta nöje i att leka med trummor, gevär och dylikt. Detta
hennes sinnelag roade mycket hennes far, som ofta på skämt
brukade lofva att sätta henne i någon militärisk
uppfostringsanstalt, på samma gång han uppmanade henne till
beslutsamhet, förakt för faror och kroppsliga smärtor. Undet det Ida
sålunda å ena sidan fritt fick följa sina böjelser, hvarigenom
den energi och det mod, naturen redan nedlagt i hennes lynne
mer och mer utbildade och stadgade sig, behandlades hon å
andra sidan med en stränghet, som tidigt vänjde henne vid
försakelser. Hennes far, en rättskaffens, men såsom vi redan
antydt något sträng och egen man, ansåg nödvändigt att barn
höllos till måttlighet och tidigt lärde sig att lägga band på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
