Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
sina begär och önskningar. Med en konseqvens, en stränghet,
kanske ej så ovanliga hos förra seklets män, ehuru i
jemförelse med de åsigter, som i detta fall under vår tid äro
förherrskande och som måhända närma sig en motsatt ytterlighet,
gränsande till hårdhet, genomförde han sitt uppfostringssystem.
Barnen erhöllo således icke allenast en ytterst enkel, med
äfven mången gång knapp föda, under det de åsågo huru de
äldre mättade sig af läckrare rätter. Ja, ofta förvägrades dem
en billig önskan, en oskyldig glädje endast och allenast för
att lära dem att utan knot och smärta umbära och försaka.
Utan tvifvel förefaller det de flesta af oss hårdt att sålunda
beröfva barnet det fulla solljus, som vi så gerna önska utbreda
öfver dess lif, öfver denna korta tidpunkt af menniskans
jordiska tillvaro, då sorgen ännu blott är en flyktig gäst och
bekymret en icke anad följeslagare; men otvifvelaktigt var det
just denna uppfostran, som danade Ida Pfeiffer till det hon
sedan blef, som iståndsatte henne att veckor, ja, månader
uthärda de största mödor, att underkasta sig de svåraste
umbäranden.
Köpman Reyer dog 1806 och efterlemnade enka och sju
barn. Gossarne voro redan satta i skola, men den nioåriga
flickans uppfostran tillkom nu ensamt modren. Huru mycken
fruktan barnen än hyste för fadrens stränghet, föreföll den dock
ej den lilla Ida så svår att uthärda som den tungsinta
modrens ängsliga och misstrogna vaksamhet. Kort efter fadrens
död sökte man förmå Ida att utbyta de gosskläder, hon
dittills burit mot sådana, som bättre anstodo hennes kön; allt
öfvertalande var dock förgäfves, så att maktspråk måste
användas, och den önskade förändringen skedde verkligen, mwi
hade till följd, att den lilla flickan allvarsamt insjuknade af
grämelse. På läkarens tillstyrkan återfick hon derföre den gamla
kära drägten, som hon nu med fullkomlig enthusiasm iklädde
sig, hvarpå tillfrisknandet gick raskt framåt. Allt hvad hon
tyckte passande för gossar lärde hon med flit och ifver, men
betraktade deremot med djupaste förakt alla qvinliga
sysselsättningar, och då hon såsom sådan ansåg pianospelning, skar
hon sig ofta i fingrarne eller brände sig med lack tor att
undslippa lektionerna. För viol visade hon deremot stor håg, men
derom ville ej qj|dren höra talas.
Så inföll det för Österrike skickelserika året 1809, och
efter hvad vi redan yttrat om den unga flickans ovanliga sinnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
