Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
af dessa trenne "ordningar." Hvem vet om icke ethnographiens
framsteg — om icke mensklighetens framtida utveckling skola
komma att bekräfta denna intressanta hypothes? Om vi
emellertid inskränka vår blick blott till forntidens trenne stora
historiska nationer, kunna vi ej undgå att i dem igenkänna
representanterna af de trenne, af Pascal uppställda ordningarne.
Hora, Athen och Jerusalem hafva ända till våra tider
förblifvit sinnebilder af den yttre storheten, af den odlade intelligensen
och af den uppenbarade religionen. Hvar och en af dessa
nationer tyckes klart hafva uppfattat den role, som Försynen
tilldelat den, eller påmindes åtminstone derom af sina skalder och
siare. Om ock Jerusalems konungar någon gång varit frestade
att förmå sitt folk att glömma sin uppgift, om de ock sträfvat
att med guldets, vapnens, konstflitens eller statsmannaklokhetens
hjelp förvandla Israel till en verldslig stormakt, så hafva dock
profeterna, de trogna tolkarne af Guds afsigt med detta folk,
aldrig låtit förleda sig till dylika misstag. De upphörde aldrig
att återkalla i folkets minne, hurusom hela dess ära bestod uti
den lag, det erhållit af Herran, och huru all dess styrka låg i
tron på Gud. Det skulle icke vara svårt att hos de Grekiska
författarne uppsöka fullkomligt analoga uttryck. De uppdraga
ständigt jemförelser mellan sina landsmän och "barbarerna" och
visa huru de förras hela storhet består endast och allenast i
tankens utveckling. Såsom Jerusalem kallas den heliga
sta-deu, så kallas Athen Minervas, d. ä. intelligensens,
tankeodlingens stad. Hvad Roma beträffar, så förklarar ju hennes
störste skald, på en tid då hon ännu syntes täfla med Grekland
i ädla snilleöfningar, att hon bör lemna åt andra äran att
öfverträffa alla i skön konst, vältalighet och vetenskaplig
bildning, men hafva i minnet att hennes uppgift är att herrska"
Författaren påminner derefter om den anmärkningsvärda
omständigheten, att de egendomligaste och oförgängligaste alstren
af romerskt snille, äfven inom tankeverlden, också bära
stämpeln af den karakter, som här blifvit antydd. Rom skapade
nemligen aldrig någon philosophi, grundlade ingen ny moral;
men det var hon, som först uppfann, studerade o ca ordnade
till bestämda principer den vetenskap, som omfattar de yttre
förhållandena mellan menniskorna, eller rättsläran.
"Att bland nyare nationer", fortfar författaren", söka återfinna
representanterna för de här antydda olika riktningarne hos forn-
♦) Se Æneiden VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
