Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
XXII. — PILGRIMENS SÅNG *).
Vid är öknen, utan slut och gräns;
Jordens yttre rand och himinelens
Smälta samman;
Der är målet, dit jag styr min gång.
Ljud i öde rymden, pilgrimssång,
Och mot höjden stig med offerflamman 1
Ej tillbaka ögat skåda får:
Månget Sodom och Gomorrha står
Än i lågor;
Men de röda blekna mer och mer,
Tills man blott den rena flamman ser,
Som uppsväfvar bortom tidens vågor.
Tung är vandringen på glödhet sand;
Ingen källa för min tungas brand,
Hvart jag spanar 1
Ökenvinden sopar bort inin stig;
Ensam är jag, vän ej följer mig,
Blott en inre röst framåt mig manar.
Dock, hvad underl — Skall jag ögat tro?
En oas det skönjer . . . der i ro
Vill jag stanna;
Hvila ut i palmers skygd en stund,
Stärka ögat genom flyktig blund,
Torka svetten af min heta panna.
Ack, oasen blott en hägring var:
Luften sina bilder återtar,
Skuggspel baral
Arma hjerta, huru högt du slog
JFör en anad fröjd, som dock bedrog!. . .
jDu skall framgent utan sällhet vara.
♦) Insändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
