Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’347
så står honom en stor njutning åter. Säkert har ingen patriot
gjort mera för sitt fädernesland än den "Store Okände", ty
han har med poesiens trollstaf berört hvarje berg, hvarje sjö
och sålunda förlänat dem ett romantiskt intresse, som lockar
otaliga pilgrimskaror till de förr obekanta nejderna; dessa
hafva liksom "vaknat en morgon och funnit sig vidtberömda".
Också har ingen med mera naturtrogna penseldrag tecknat
höglands-nationens physionomi. Der låg Lo ch Achray, innefattad
i en krets af höga berg, med den aldratäckaste kyrka,
framskymtande på en skogbeväxt udde. Nu rullade vagnen förbi
"The birches grey
That wave and iveep o’er Loch Achray."
Då förändrades plötsligt scenen; från den öppna sjöstranden
kommo vi in i det vidtberömda Trossachs-yasset; vägen
slingrade sig fram mellan branta klippor, betäckta med skog,
delträdens lummiga kronor skiftade i de rikaste färger, brandgult,
carmosinrödt, rostbrunt; högt öfver dem reste Benan "sin
hjessa kal"; det var så mörkt, så underbart i det trånga passet,
der luften kändes kall och fuktig, som i en grotta. Då
ljusnade det plötsligt omkring oss, en krökning af vägen förde
oss in i ett helt annat landskap och framfor oss låg "the
Trossachs Hotel", en större byggnad med så många små torn
att man kunde tro den vara en lemning från medelåldern.
Der bakom, liksom simmande i en azurblå dimma, thronade
det mäktiga Benvenue, höjande sig öfver alla de andra
bergsspetsarne, och vid deras fot låg den silfverklara Loch Katrine.
Här lemnades vagnarne och vi begåfvo oss till fots på
en stig, som slingrar sig under skogbeväxta klippor längs
efter sjöns stränder. Midt emot oss låg den prydligaste lilla
ångbåt, som just tycktes passa till farkost åt Drottning
Titania och hennes följe; nu gjorde den emellertid ej mer några
reguliera turer, i anseende till den framskridna årstiden; vi
skrefvo redan den 25 Oct. Vi hade icke länge gått fram på
den pittoreska vägen, då ett jagthorns melodiska toner höjde
sig på afstånd i den stilla lulten. "Malcolm, is thine the
blast!" utropade jag, ty jag hade så i tankarne införlifvat
mig med Sjöfrökens öden, att jag verkligen väntade att få
se den unga Malcolm Grænxe i sin gröna jägarrock framträda
emellan träden. Men nej — vid en plötslig krökning af
vägen stodo vi midt för en välkänd grupp: det var våra
reskamrater, som stämt möte med oss vid Loch Katrines strand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
