Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’348
men som vi ännu icke trodde vara ankomna! Der stodo
de med sina bössor och jägarhorn, välkomnande oss med
hurrarop. På den hvita sanden vid deras fötter syntes
rikliga förfriskningar uppdukade, och snart voro vi alla lägrade
omkring dem i en glädtig krets. Det var på samma ställe
der Ellen Douglas stått lyssnande i sin lilla julle, då hon
öfverraskades af James Fitzjames, i stället för den stolte
Douglas, hans unga följeslagare, som hon väntade. Och der
på bergstoppen, högt öfver våra hufvuden stannade den
förklädde monarken, förvånad öfver det herrliga skådespel, som
utbredde sig för hans blickar. Det berättas, att Walter Scott,
såsom ung man, en gång skickades af det hus, der han var
anställd som skrifvare, för att utkräfva en skuld af en
person, som bodde icke långt från Loch Voil; jag har sjelf
fett hans bostad. Etter väl uträttadt ärende, beslöt den
unge skrifvaren att taga en kortare väg hem öfver bergen.
Ensam vandrade han öfver klippor och ljunghedar, tills han
plötsligen nådde höjden af ett berg, hvarifrån hans tjusta
blickar upptäckte Loch Katrine, med sina mångfaldiga,
träd-krönta holmar, kringspridda som smaragdsmycken på den af
aftonsolens strålar förgyllda vattenspegeln. Då uppstod hos
honom tanken på den vackra dikten, hvari han förevigat de
intryck, som detta ögonblick uppväckte, och till hvilka jag
hänvisar dem af mina läsare, som önska få ett bättre
begrepp om denna förtjusande nejd än jag förmår lemna. På
den tiden var den nästan lika okänd som någon af
Söder-hafsöarne i våra dagar; nu vallfärda tusentals pilgrimer dit,
för att offra vid naturens och poesiens altare.
Vår middag intogs på en liten udde, straxt under det
branta, skogbeklädda berget; sjöns klara vågor sqvalpade med
ett melodiskt sorl emot den hvita sanden och bragte helsningar
från Ellens ö, hvilken låg framför oss, betäckt med lummiga
träd, växande ända ner till vattenbrynet. Denna lilla ö såg
ut som en stor blomsterkorg, flytande på vattnet; bakom den
höjde sig skogkrönta uddar och en amfitheater af berg,
hvilkas spetsar blefvo allt högre och blåare, tills de slutligen
förlorade sig i det dimmiga fjerran.
Sällskapet var gladt och upprymdt. Herrarne berättade
sina jagtäfventyr, och skildrade med lifliga färger huru de
bi-vuakerat i bergshålor, der ispiggar hängde i festoner kring
deras hufvuden eller stått ett par timmar öfver knäna i vattnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
