Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
kallande drömmar snarare än tankar, synas mig näppeligen
mera befordra intelligensens utveckling, än den folkhvimlande
stadsgatans förströelser. Dessutom behöfva vi
sammandrabbningen med andras tankar for att sätta lif i våra egna, hvilka
så lätt falla i en sömn, som vi kalla frid. Sinnet böjes lätt,
utan att göra sig möda att urskilja, om det sker till följe af
fremmande inflytande eller i enlighet med den tillväxt, som
himlen ämnat det.
George Herbert. Men du är ingen vanlig man. Du
lyser, du tjusar, du vinner, och verlden tränges alltför ifrigt
omkring dig för att lemna dig måuga stunder till eftertanke.
Lörd Herbert. Det är ett vanligt misstag att föreställa
sig det de af lyckan mest gynnade verldsmän äro de, som
skatta verlden högst. Måhända hafva de svårare att
sjelfmant lemna den, makliga och förvekligade såsom de blifvit i
brist på den själsrörelse, som motståndet medförer. Men så
är icke händelsen med mig; ty under det lifvets vanliga
jagtbyte blifvit alltför lätt ernådt att i mina ögon ega stort värde,
har det mål, som min själ, från dess tidigaste barndom
eftersträfvat, varit tillräckligt högt att trotsa alla mina
bemödanden. Hvarje år, som flytt har gifvit detta, och detta allena,
allt högre värde i mina ögon; och trodde jag att det lif, som
förflyter bland sådana omgifningar som dessa, skulle leda mig
till detta mål säkrare eller hastigare, än min vanliga, Öppna
stråt, skulle jag egna mig åt detta lif från i morgon,
från denna stund.. Men är det väl värdigt menniskan att bygga
sig en cell, i hvilken hon allena kan höja sin lofsång? Gif
mig då hellre den vida verldens ständigt öppna tempel 1
Enligt min tanke finns ingen annan bana för mannen, än den
hans börd och förmögenhetsvilkor utstakat. Må han då följa
den och med klar blick och upprätt hufvud gå den
ostraffe-ligen framåt, viss att den slutligen måste hamna vid den
sanning, som utgör medelpunkten för alla lefnadsbanor, hvar
de än börja. Och skulle också min väg, som leder genom
den äflande, stimmande hopen, under dånet och bullret af
kämpande lidelser och intressen, skulle den ock taga mig längre
tid än den tysta gångstigen genom skuggrika lunder och de
ensliga betraktelsernas älsklingstillhåll, så är jag dock böjd
att anse detta framåtgående säkrare, om ock långsammare.
Utan att kunna bygga min trygghet och min sinnesfrid på de
lefnadsförhållanden, i hvilka jag befinner mig, utom för så vidt
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
