Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Men solen måste med sina vänliga strålar smälta drifvan och
upptina isskorpan, trogna, idoga händer måste bryta den hårda
ytan och nedlägga fröen till framtida skördar, Jör att denna
lifskraft, denna värme skola kunna komma till verksamhet.
Nordens natur blommar ej sjelfmant och bär frukt såsom
"Das Land tvo die Citronen blüh’n,
lin dunkeln Laub’ die Ooldorangen glüh’n."
Den gifver intet utan det stränga vilkoret: arbeta i ditt
anletes svett. "All odling af den svenska naturen", har inan
derför sagt, "är en kamp emot hinder."
Men gäller väl detta endast om landets naturförhållanden T
Finner man ej här såsom ofta eljest en underbar
öfverensstämmelse mellan landets och folkets skaplynne? Blommar väl
Nordbons natur, såsom Sydländningens, sjelfmant, af inre
oemotståndlig drift, i konst, i poesi, i sång, i umgängets fria,
otvungna behag? eller gäller ej den domen att, "all odling
af den svenska naturen är en kamp emot hinder", vårt
folk så väl som vårt land? Så förekommer det oss; men
långt ifrån att betrakta detta förhållande såsom en olycka eller
anse det ovilkorligen lägga en hämsko på vår andeliga
utveckling, tro vi oss häruti spåra grunden till många af de
vackraste dragen i den svenska nationalkarakteren.
Hvad mer, om vår bildning ej blommar så yppigt, ej bär
så glänsande gyllene frukter som söderns? Dess rötter tränga
dock djupare, och, hvilande på fastare grund, har dess stam
vuxit upp, härdad om ock ibland härjad af stormen, stark och
reslig, som tallen i fjellets klyfta, bärande på friska grenar
vetandets långsamt mognande frukt. Men vid dess fot
uppspira konstens och poesiens späda blommor, stilla och blygt,
såsom blåsippan och Linnean blomma och dofta i den svala
Nordanskog. Utan kamp slår dock ej tallen sin rot i
klyftans djup; utan kamp lyfter ej sippan sitt hufvud öfver snön
eller Linnean sina hjertblad ur den stenbundna skogsmarken.
Kamp! — kamp emot hinder 1 se der lifsvilkoret för blomman
så väl som för snillet i norden, och genom alla skiften af vår
kulturhistoria, från llraut Anunds till Nonnens tidehvarf,
från en Linnés, en Swedenborgs, en Ahlströmers, en
Thorilds tid, till en Lings, en Geijers, en Fogelbergs, en
Wahlboms , en Erikssons m. fl. skönjer man spåren af denna stora
nationalkamp. Som sagdt: långt ifrån att anse detta förhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
