Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
hvarandra, hvilka, ehuru hvar för sig ädla, goda och
rätt-tänkande, dock genom ömsesidig oförmåga att uppfatta
hvarandra voro ur stånd att som sig borde uppfylla sina
inbördes förbindelser.
Under dessa förhållanden inträdde hösten 1830, då Sophie
Adlersparre flyttade till Stockholm med sina föräldrar. Här
fortgick ännu under ett par år, till Sophies plåga, det fåfänga
bemödandet att förvandla den skygga, allvarliga, unga
Ölandsflickan till en glad, aimabel verldsdam. Balerna voro isynnerhet
hennes pina, så länge man ansåg att hon borde deltaga i
dansens för henne så motbjudande nöje. "Jag gömde mig för att
slippa blifva uppbjuden", säger hon sjelf; men det lyckades ej
alltid. Sin motvilja dolde hon dock ingalunda, och säkerligen
fuuno de unga balsprättarne hennes samtalston lika besynnerlig,
som hon fann deras fadd och intetsägande. Såsom prof på
dessa egendomliga samtal har följande blifvit berättadt af en bland
Sophies egna vänner.
Förd mot sin vilja på en bal, uppletades hon och framdrogs
der ur sin undangömda vrå af en ung kavaljer, som
presenterades för henne af en vän i huset. Troligen något tveksam
om, huruvida hon godvilligt följde honom, frågade den elegante,
unge herrn:
"Ar min nådiga fröken road af att dansa?" Med
butter min och kärf stämma svarade damen: "Nej, det är jag
visst icke."
"Men hvarför dansar då min nådiga frökent"
"Mamma har sagt att jag ska\"
Då man slutligen fann huru fåfänga dessa tvångsåtgärder
voro, och huru de endast tjenade att göra den unga flickan
allt mer och mer fiendtligt stämd mot allt hvad sällskapsnöjen
hette, lemnades hon ändtligen att följa sin egen böjelse.
Modren reste ensam på baler och stora fester och Sophie fick
frihet att stanna hemma för att sysselsätta sig med läsning och
målning eller för att någon gång i mindre kretsar
sammanträffa med nära bekanta, eller med några få personer af högre
bildning och upphöjda åsigter, till hvilkas samtal, då de rörde
sig kring lifvets djupare intressen, hon med glädje lyssnade,
och i hvilka hon äfven någon gång kunde lockas att deltaga.
Då lifvades plötsligt de stela anlet,sdragen, den kalla, skygga
blicken fick lif och värme, ord och uttryck halkade öfver
hennes läppar, vittnande om en energisk, en outtröttligt sannings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
