Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
da förflyttade siiia bopålar. Här började "kampen emot
hinder" under en ny form. Skiljd från allt, som kunde utbilda
hennes så nyss uppodlade anlag för konsten, beröfvad den
handledning, de råd och upplysningar, som under den sista tiden i
Stockholm så välvilligt lemnats henne, och saknande äfven det
bildande umgänget med personer, henne öfverlägsna i
kunskaper och erfarenhet, inträdde Sophie Adlersparre i ett af de
mest pröfvande skiftena af sitt lif, hvilket, kanske just
derigenom, utöfvade så mycket starkare inflytande på hennes
själsutveckling. Utan att hafva lärt känna, huru hon här under de
två följande åren led och kämpade, skulle man knappast rätt
kunna bedöma hennes karakter, och vi meddela derför några
utdrag af de bref och anteckningar, som bibehållits från
denna tid.
Från det nya hemmet, Neld ön, en gård, belägen på en
ö i Storsjön, skrifver Sophie Adlersparre d. 26:te November
1834 till sin yngre broder, hvilken hon högt älskade, och
som var den ende, hvilken jemte fadren egde hennes fulla
förtroende. Hon börjar med en beskrifning på den föregående
tidens brådska, då hon, med husets öfriga fruntimmer, varit
träget sysselsatt med stoppning af möbler och uppsättande af
tapeter i rummen m. m., "hvilket allt", säger hon, "man här
måste göra sjelf af brist på handtverkare". Dessa göromål hade
hindrat henne att skrifva, dessutom tillägger hon "gick under
förra veckan ingen post härifrån; sjön hade lagt sig och vi voro
här på vår ö under hela 8 dagar afstängda från alla andra."
Efter några andra meddelanden upptager hon slutligen det
ämne, som ligger henne närmast om hjertat, och hvilket synes
hafva framkallats af ett föregående bref från den älskade brodern.
"Nu till ditt bref, och till ämnen, hvaruti jag till ingen annan än
dig sS öppet skulle yttra mina tankar. Du är god, som vill vela dem,
och jag är Öfvertygad, att det ej är för att göra åtlöje af mig, ehuru
enfaldigt jag än må framställa dem.
"Du säger: ’Det högsta hvarför en menniska kan lefva är sin
andes förädling.’ Detta är visserligen sannt; men hon lefver ju icke
ensamt för sig sjelf, hon bör äfven, om bon det kan, verka detsamma för
sina likar. Hon bör befordra det ädlas, det nyttigas framgång, uppväcka
de slumrande, af verldsbullret nedtystade känslorna för det sanna och
goda, och, lycklig om hon detta förmår, blir det henne då lättare att
sjelf mer och mer höja sig öfver detta jordiska. Kan ej målningskonsten,
rätt använd, åstadkomma detta, då den frammanar sköna bilder af oskuld,
af mildhet, af kärlek, af kraft? bilder framställda i en högre och renare
dager än de i hvardagslifvet pläga visa sig? Med en sådan tafla fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
