Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
I April 1836 skrifver hon, efter att hafva gjort flere, såsom
det tyckes, fåfänga försök att inom någon bekant familj erhålla
ett hem, dervid erinrande sig en ung flicka, hvilken, lemnad
allena i fremmande land, upptogs i en familj, som gjorde allt för
att ersätta henne hemmets trefnad:
"Denna familj var mina föräldrars, och mig, deras enda dotter,
mig vill ingen, ens för betalning, emottaga i sitt hus! Gode Gud!
ligger skulden hos mig! Är jag då en så otreflig, besynnerlig
menniska att alla, alla! vilja undvika mig? Gode Fader! du som
genomskådar mitt inre, du ser dock att jag icke är elak, att jag har den
varmaste kärlek för mina medmenniskor; huru glad jag är, då jag
kan göra dem någon tjenst och nästan hänryckt då mig bevisas
välvilja eller aktning. Välvilja är för mig likt det uppfriskande
imy-regnet för växterna. Den sätter alla själens krafter i verksamhet,
ger en förklarad åskådning af lifvet och tingen och väcker förtröstan
på framtiden. Arbetet går då så lätt, äfven det svåraste, ty jag
tror då, att det ej är utan all nytta. Men när jag ser mig ensam
och öfvergifven af alla — O! då önskade jag ibland att jag aldrig
fått lära måla. Jag hade då varit lycklig i Jemtlaud, omgifven af
min familj, sysselsatt med trädgårdsskötsel. Kanhända hade jag
varit nyttigare så, iin jag nu kan blifva."
Minnet af huru otåligt hon längtat att lemna Jemtland ocli
huru hou hoppats att i hufvudstaden komma i beröring med
menniskor, af hvilkas bildning och umgänge hon kunde hafva nytta
och hvilka hon kunde vara nyttig tillbaka, framträder nu äfven.
"Detta har icke inträffat — skall det någonsin inträffa?" frågar
hon. "Och skall jng, om det icke inträffar, kunna fortfara med min
målning och göra framsteg deruti? Jag tror det knappast, ocli denna
misströstan nedtrycker mig till jorden. Bäste fader", tillägger hon
med barnsligt förtroende, "gif Du mig klarhet i denna sak, att jag
må följa Din viya."
Hon fattar derefter det beslutet att ännu under tvenne års
tid pröfva siua konstnärsanlag, under hvilken tid hon hoppas att
Gud, som på ett så underbart ocli i hennes öde ingripande sätt
låtit hennes talent utveckla sig, skall förändra förhållandena och
beveka menniskor, att de icke måtte förakta en gåfva, hvilken
hon söker fullkomna, icke för att vinna penningar, men för att
dermed bereda glädje åt andra och vinna egen själsutveckling.
Kan hon ej bli öfvertygad härom, beslutar hon att efter de tvenne
åren återvända till Jemtland, för att der måla blommor, samt
införa och sprida nyttiga trädgårdsväxter.
"Sà", tillägger hon, "har jag kanske rj heller lefvat alldeles
förgäfves."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
