Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Icke heller nu skulle hennes förhoppningar svikas, hennes
förtröstansfulla böner blifva ohörda. En vändpunkt inträffade i
hennes lif, från hvilken så väl hon sjelf, som hennes närmaste
till stor del härledt den framgång hon sedermera vann på
konstnärsbanan. Men vi vilja låta henne sjelf, så vidt möjligt,
berätta sin egen historia.
Den 30 Maj 1836 skrifver hon:
"Under någon tid har lifvet synts mig gladt. Menniskor hafva
visat mig välvilja; jag har kunnat göra dem tjenster; jag har hopp
att kunna göra dem flere. Detta gör mig så lycklig, så lycklig!
Underbart har Gud fogat händelserna; det, hvaröfver jag for cn
månad sedan bittert sörjde, känslan af att vara öfvergifven och stängd
från sådana personers umgänge, som kunde hafva fördelaktigt
inflytande på utbildningen af min talent, detta tyckes nu hafva upphört."
Hon berättar derpå huru en person, till hvilken hon och
hennes far stod i stora förbindelser (den numera aflidne generalen
Boy) beredt henne en utväg, hvilken syntes kunna blifva af stort
inflytande på hennes framtid.
"Måtte jag blott rätt kunna begagna mig derutaf", tillägger hon,
och fortfar derpå: "Jag har genom honom lärt känna en person, som
har och förtjenar vår Kronprinsessas vänskap och förtroende. Måtte
jag kunna vinna hennes välvilja, hennes aktning! Jag önskar det
äfven af den orsak att den person, hvars godhet skaffat mig tillträde
till henne, ej må ångra denna åtgärd. Huru tacksam Sr jag ej för
hans välvilja. Ännu mycket innerligare känner jag dock min
tacksamhet mot dig, gode Gud", tillägger hon, och slutar med en varm
tacksägelse till Honom, som leder allas öden.
I Juli 1836 erhöll den unga, ännu föga kända målarinnan, af
dåvarande Kronprinsessan, numera Enkedrottning Josephine,
förtroendeuppdraget att för hennes räkning utföra flere taflor, bland
annat att taga en kopia af hennes porträtt, måladt at Södermark.
Äfven fick hon genom hennes förord tillstånd att kopiera taflor från
museum samt åtskilliga andra förmåner. Sålunda sträcktes först
den hjelpande hand, hvilken sedan aldrig tröttnade att skydda
och bistå den unga konstnärinnan i kampen mot de pröfvande
motgångar, hvilka mötte henne under bemödandet att bryta sig en
egen sjelfständig bana, såsom svensk konstnärinna — ett försök,
som ännu ingen vågat göra, och hvilket derför väckte motstånd
och afund på mer än ett håll.
Hur glad, hur stolt och tacksam Sophie kände sig öfver detta
beskydd, kunna vi lätt föreställa oss.
Våren och sommaren förgingo under träget men lifvande
arbete, utan att lemna andra än ljusa och glada spår i den flitiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
