Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
sofver oroligt och har stundom besynnerliga, fantastiska drömmar,
hvilka hon upptecknar, ej utan all tro på deras betydelse. En
gång spårar hon i dem en antydning om sin snara död och
omfattar nästan med hänförelse denna tanke.
"Huru oändligt ljuft och lugnt", säger hon, "skulle det ej vara
att veta sig endast hafva en kort tid qvar här pil jorden ; att icke
hafva något mera att begära eller hoppas — ingen önskan för det
närvarande — intet bekymmer för framtiden! Ack! men det kan ej
gå så fort för den, som är så stark som jag. Dock — O Gud!
förlät dessa tankar!"
Hon erkänner ödmjukt lyckan att ega helsa och kraft i så
rikt mått, som kommit henne till del (hon hade ännu aldrig
varit sjuk). I stället att önska sig bort från den verkningskrets,
Gud gifvit henne; vill hon med allvar egna sig deråt, sträfva
efter egen förädling och söka göra sin omgifning lycklig.
"O! gif Du din välsignelse härtill", fortsätter hon det tysta
samspråket med sin Gud. "Utan Dig förmår jag intet; med Dig — allt!
Och i mörka, misströstande stunder, må jag då påminna mig
skaldens ord :
"Fast allt ej må nås är bemödandet skönt,
"Ty i lifvet sträfvandet sjelft är sitt mål,
"När det gäller hvad ädelt och stort är".
En person, som onekligen bidrog att, oaktadt all sorg och
missmod inom her.ne, göra vistandet på Gustafsvik rikt på
intresse och omvexling, samt äfven ej utan all nytta för hennes
artistiska bildning var, såsom vi redan antydt, hennes kusin, den
unge, rikt begåfvade Carl August Adlersparre, hvars poemer och
andra skrifter, utgifna under pseudonymen AIbano, redan då väckt
uppseende och tillvunnit honom många de förnämsta af våra då
varande skriftställares deltagande och vänskap. Sedan Sophie
åter-hemtat lugn och sjelfbeherrskning, började hon åter arbeta med
förnyad flit och fullbordade under hösten och följande vinter flera taflor.
Bibliotheket var hennes atelier och här tillbringade vanligen äfven
hennes kusin förmiddagarne, under vänligt samspråk med henne,
deltagande i fortgången af hennes arbeten, gillande och klandrande
ömsom, ofta läsande högt någon bok, som intresserade dem båda,
eller hvad Sophie värderade ännu högre, uppläsande några egna
poetiska försök eller meddelande henne något ur sin vidsträckta
korrespondens med den tidens mest framstående män, såsom Geijer,
Agardh, Tegnér, Franzén m. fl. De båda kusinerna voro dock
i grunden hvarandra alltför olika, för att deras åsigter under en
längre tids dagliga sammanvaro icke ofta nog skulle råka i
konflikt. Mänga sådana uppträden, der ingendera parten velat vika
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
