Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
en hårsmån från sin mening, skildras i anteckningarne, äfvensom
deraf uppkommande köld och spänning i umgänget. Dessa
missförstånd mellan henne och en person, som hon värderade och
höll af "oaktadt alla hans fel", smärtade djupt Sophie
Adlersparres ömtåliga och vänfasta hjerta och hon antecknar med plågsam
noggrannhet alla graderna af den aftagande förtroligheten, likasom
hon med glad forkärlek skildrar vissa plötsliga omkastningar i
sinnesstämningen, hvarefter allt återkommit på den gamla foten.
"Något hvad man i dagligt tal kallar tycke, vet icke någon af
Sophie Adlersparres vänner att omtala det hon haft", har en af
hennes närmaste anhöriga sagt oss. Säkert är att hon, genom sin
allvarliga, på djupet gående själsriktning och sin trägna
verksamhet, var helt och hållet fri från den bland hennes medsystrar blott
alltför vanliga benägenheten att splittra den hjertats starka, djupa
och varma känsla, som borde egnas blott en, i otaliga flyktiga
tycken, deri en af sysslolöshet och romanläsning eggad inbillning
spelar en långt större rö le än hjertat. Men var Sophie
Adlersparre fullkomligt otillgänglig för den sanna kärlekens makt? Det
är en fråga, som vi mer än en gång gjort oss under läsningen af
anteckningarne från denna tid, men som vi hvarken våga besvara
med ja eller nej. Då emellertid dessa anteckningar lägga i dagen
vissa egendomliga karaktersdrag hos så väl Sophie Adlersparre,
som hos den nu aflidne, genom sina skrifter for allmänheten
redan väl bekante C. A. Adlersparre, torde det ej vara utan
intresse att meddela ett och annat af dessa spridda blad.
En dag synes den unge kusinen hafva gjort anspråk på att
få del af hennes vänners bref, likasom hon af Lans, ett anspråk,
som hon finner oberättigadt och på inga vilkor kan förmås att gå
till mötes.
"Han blef missnöjd", skrifver hon, efter en dispyt i detta ämne.
"Det har gjort mig sorgsen; att måla har derför ej gått bra i dag.
Huru gerna hade jag ej velat göra honom till viljes; men jag har
lofvat att icke visa deras bref; ingenting kan förmå mig att bryta ett
löfte. — Dessa bref innehålla hemligheter, hvilka endast röra
lirefskrif-varne, och det vore ett brott att förråda dem. De bref, han uppläst
för mig, afhandla deremot endast litteratur och politik och kunna
läsa» af alla. Kinellertid anser han min vägran för ett bevis på
bristande förtroende och kanske gör hans mor så äfven. — Ack! skall
jag då förlora deras vänskap! skola de, som andra, ledsna vid mig!"
Här återgår hon till den gamla klagan öfver sin oförmåga
att vinna och bibehålla menniskors tillgifvenhet — finner det hårdt
att, medveten härom, nödgas emottaga välgerningar af personer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
