Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
hvilka kanske anse henne med liknöjdhet, grämer sig vid tanken,
att hennes tante kanske visat henne så mycken välvilja, endast
af tillgifvenhet för sin makes (Sophies farbroders) minne.
"Dock", tillägger hon, "vore äfven detta ett så vackert drag af henne,
att det nästan (för några ögonblick) försonar mig med min ställning.
Men", slutar hon, "— att måla, under det jag är upptagen af så dystra
tankar, det går ej bra".
Efter någon tid återfinna vi dock de båda kusinerna i godt
förstånd med hvarandra, sammanträffande i Sophies arbetsrum,
utbytande tankar och åsigter, fritt och förtroligt såsom förr. Den
unge poeten talar öppet om åtskilliga familjeförhållanden, deri
Sophie anser honom hysa oriktiga åsigter; hon säger honom det
uppriktigt, ber honom bekämpa sina fel och söker väcka hans
bättre och ädlare känslor, allt utan att ban visar sig sårad eller
missnöjd.
En annan gång åter, då samtalet rört sig kring mera
likgiltiga ämnen, drabba de på nytt tillsammans, och detta af en så
egen och för bådas karakterer så betecknande orsak, att vi ej
kunna afhålla oss att i korthet omtala händelsen. En dag hade
man inom den förtroliga familjekretsen talat om Charlotte Corday;
kanske hade kusinen föreslagit målarinnan att välja henne till
föremål för sin nästa tafla, och denna hade vägrat på grunder,
som synas af det följande samtalet, hvilket hon upptecknat. Sjelf
förklarade hon, i strid med kusinens åsigt, att ehuru hon
beundrade Charlotte Cordays sjelfuppoffrande mod, kunde hon
dock ej öfvertyga sig om, att det var moraliskt rätt handladt att
kallblodigt mörda en menniska, ehuru grym och för det allmänna
farlig hon än må hafva varit. Enligt hennes tanke, var det en
förmätenhet af en svag qvinna att sålunda tro sig kunna ingripa
i verldshändelserna, i tanke att hon bäst skulle kunna förstå hvad
tiden kräfde, och i all synnerhet att göra det genom ett mord—
mord på en man, hvilken i alla fall, äfven utan denna åtgärd,
måst afträda från skådeplatsen.
Hon fick knappast tala ut förr än den unge skalden fattade
eld, utbrast i enthusiastiska loford öfver Charlotte Cordays dåd,
förklarande att det var den största och ädlaste handling någon
qvinna utfört — men tilläggande i nästan föraktlig ton några
anmärkningar, hurusom det sköna i en dylik handling naturligtvis
ej kan fattas af kalla pligtmenniskor, hvilka endast hafva sinne
för en torr moral och hålla långa tal om Gud m. m. Efter detta
samtal förändrade han helt och hållet uppförande emot Sophie,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
