Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
för mängden af menniskor, att jag förefaller dem besynnerlig och ej
kan finna nöje i deras samqväm, likasom de ej i mitt sällskap?
Hvarför allt detta? — O! huru lycksaligt skulle det ej kännas att
vara omgifven af ädla, bildade, allvarligt tänkande menniskor, som
jag kunde se upp till, lära af, och innerligt högakta. Huru mycket
bättre skulle jag ej då blifva! Huru varmt och innerligt skulle jag
ej då älska menniskorna! — Ingen uppoffring vore mig för tung, för
svår, om jag dermed kunde göra dem någon verklig nytta", tillägger
hon, väl inseende att om hon än, för att behaga sin mindre bildade,
mera ytligt tänkande och kännande omgifning, kunde offra och
bortkasta sina allvarliga sträfvanden, skulle de i grunden ingenting vinna
derpå. Men att behaga menniskorna, derpå tänkte Sophie Adlersparre
kanske blott allt för litet, Hon hade valt en högro mätare för sitt
handlingssätt och sitt väsende.
"Ack," fortfar hon i sina sjelf bekännelser, "om jag visste huru
Gud vill att jag skulle vara. Om vi — om alla menniskor — hjelpte
hvarandra att finna detta, hellre än att göra allt, för att aflägsna
hvarandra från sådana tankar. — Att sysselsätta sig med någonting
allvarligt, det finna de tråkigt; och just detta utgör åter min högsta,
innerligaste glädje. O! min Gud! min Gud! hvarför har jag blifvit
så sluten för alla dessa menniskor, hvilka det likväl är Din vilja att
jag skall älska, och hvilka jag äfven älskar, men som jag stundom,
ja oftast, finner så barnsliga, så småaktiga, så lumpna. Och likväl
— ofta år jag ej bättre sjelf; men hur gerna vill jag ej anklaga
andra derför och gifva dem skulden till mina fel! O! min Gud! förlåt
mig! — Jag vill lägga på hjertat den bön vår Frälsare lärt oss:
"Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåte dem oss skyldige
äroT
För Sophie Adlersparre, verksam som alltid, gick tiden
blott allt för hastigt. Oberäknadt den som egnades hennes
käraste sysselsättningar, målning och bildande läsning, förde hon
en temligen vidlyftig korrespondens och var dertill alltid en
flitig arbeterska med nålen. Hon förfärdigade sjelf sina egna
kläder, skar till och sydde allt från det minsta till det största,
och fann derjemte alltid tid för fina och smakfulla broderier till
julgåfvor åt sina vänner. I hennes portfölj ha vi också bland
skriftliga anteckningar, utkast till taflor, samt en hel serie af
laverade teckningar öfver de olika byggnadsordniugarne med
bifogade skriftliga förklaringar, funnit åtskilliga klädningsmönster
och ritningar till broderier, ja till och med vissa hushållsrön och
matbeskrifningar, bland annat på hennes födelsebygds
nationalrätt— kroppkaka — allt bevis, hvilka, enligt värj åsigt, vittna
emot det gängse påståendet, att penseln och pennan ovilkorligen
draga qvinnan bort från alla husliga sysselsättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
