Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Som familjen hade talrika vänner i hufvudstaden, var Sophies
tid dessutom ganska upptagen af visiter och bjudningar. Sjelf
mottog hon gerna i sin atelier besök, så väl af bekanta som af
fremlingar, hvilka kommo för att blifva presenterade för den
berömda målarinnan och för att se hennes taflor. Bland dessa
besökande befann sig en dag den, som skrifver dessa rader. Vid
inträdet i den med taflor, gipser och andra artistiska tillbehör
fullsatta ateliern sågo vi målarinnan, klädd i en enkel
arbets-drägt, stående framför sitt staffli med penseln i handen. En
frågande blick ur de grå, med ljusa ögonhår kantade ögonen
riktades mot dörren, penseln bortlades långsamt och utan att en
enda min förändrades i det passiva ansigtet, gick artisten emot
oss med dröjande steg, lemnande oss god tid att iakttaga
hennes utseende. Hon såg mera bra än illa ut; växten var rak och
fyllig, anletsdragen långt ifrån fula, och likväl var det onekligen
någonting icke behagligt i hennes första åsyn. De ljusa,
glanslösa lockarne, den färglösa hyn, den kalla, frånvarande
blicken, de stela rörelserna, det buttra draget kring munnen och
den låga, tonlösa stämman, då hon helsade oss välkomna, bildade
ett helt, som var långt ifrån intagande eller tillvinnande.
Tvert-om låg det någonting frånhåliande i sjelfva hennes närmande,
någonting snart sagdt afvärjande redan i det sätt, hvarmed hon
räckte handen till helsning. Det föreföll nästan såsom skulle hon
velat vara vänlig, men icke kunnat. Hela hennes väsende tycktes
likasom omgjutet med en isskorpa, hvilken måsto bräckas eller
smältas, innan man kunde nå henne sjelf. Hon förevisade villigt
sina taflor och tillhandagick med upplysningar och förklaringar,
företrädesvis riktade till de äldre bland sällskapet, såsom
väntade hon hos unga flickor föga intresse eller deltagande för
dylika saker. En af de senare följde henne emellertid
uppmärksamt, lyssnande till hvad hon yttrade så väl om sina egna taflor,
som om andra konstverk, om de gamla mästarne, och om konsten
i allmänhet, men förvånades öfver det torra, prosaiska
framställningssättet, som blott sällan gaf vika för en blixt af djupare
känsla eller poetisk hänförelse. De noggranna sifferuppgifterna
på tumtalet af höjd och bredd, dä det gällde de yppersta
mästerverk , och vissa omständliga beskrifningar, hvilka rörde endast
hvad som för ett ungt och enthusiastiskt sinne syntes vara de
obetydligaste detaljer — allt detta förvånade — sårade nästan —
och man kunde lätt förledas att tro det målarinnan ännu ej
inträngt längre än till det mekaniska af konsten. Mången trodde
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
