- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjette årgången. 1864 /
105

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

Måhända kan man ock i dessa tvenne valspråk skönja gången
och utvecklingen af Sophie Adlersparres verksamhet, både
såsom konstnär och menniska. Mot slutet af sin lefnad, då hon
i den tillfredsställande känslan af att hafva vunnit den
konstnärliga utveckling, hvaraf hon varit, mäktig, kastar en återblick
på sin verksamhet, sammanfattar hon sin egen åsigt derom i
följande ord:

"Hvad godt mitt arbete kan verka bland menniskor beror af
Gud: för mig har det varit ett medel till uppfostran. Denna
sysselsättning har, dels genom de bekantskaper den föranledt, dels genom
de föremål, som upptagit alla mina tankar, gifvit en allvarligare
riktning At allt mitt sträfvande, och bidragit att frigöra min ando från
det verldsliga och förgängliga".

I Biografiskt^ Lexikon (ny följd, band 1) yttras af den
ansedde konstdomaren Arfvidsson bland annat följande, som kan
tjena att afsluta vår skildring af konstnärinnan Sophie
Adlersparre :

"De store mästarnes arbeten drogo henne till sig med en
oemotståndlig makt, och misströstande att kunna närma sig dem i egna,
fullt sjelfständiga arbeten, föredrog hon att med sin hela, ej
obetydliga förmåga, egna sig åt reproducerandet af deras mästerverk. Med
djerf, men säker hand , vände hon sig till den största af de stora,
Raphael, och har i en följd af kopior efter honom, hvilka, som vi
tro, upptagit nästan hela hennes koustnärslif de senare ären, i hög
grad visat sig värdig att, St dem det ej blef gifvit att skåda
originalen, gifva en föreställning oni dessas utomordentliga skönhet. —
Främsta rummet bland dessa kopior tillhör San Sisto, en i alla delar
särdeles trogen och med innerligt konst-sinne uppfattad och återgifven
spegelbild af ett odödligt mästerverk’’.

Lemnande artisten åt efterverldens bedömande, gå vi att
uppsöka den hårdt profvade qvinnan, för att följa henne under det
sista stadiet af hennes lefnad. Sophie Adlersparre hade, såsom
vi nämnt, en sällsynt frisk och stark kroppskonstitution, älskade
att härda, ja, rent af att späka sin natur, ansträngande den öfver
höfvan och unnande den måhända blott hälften af den hvila och
näring, som de i största maklighet lefvande menniskor anse
oundgängliga. Så länge, ungdomskraften stod bi, fann hon sig alltid
väl af detta sätt att gå tillväga och hade ända till några och fyrtio
års ålder aldrig varit, sjuk, aldrig vetat hvad fysisk svaghet eller
kroppsliga plågor velat. säga. Ofta hördes hon också, under
denna långa tid af orubbad helsa, temligen skoningslöst yttra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:18:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1864/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free