Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
väsende och lagt sig emellan henne och hennes medmenniskor,
veko undan inför den allvarliga engeln med den nedàtvända
facklan. Hennes skönare sjelf framträdde i dess ohöljda
älskvärdhet. Hon var alltid ädel, nu blef hon äfven intagande.
Om sig sjelf och sitt konstnärslif talade hon numera föga. I
den tillfredsställande känslan, att hon verkligen uppnått den
grad af konstnärsskap, hvaraf hon var mäktig, synes hon
likasom hafva afslutat sin räkning med konsten. Trogen sin första
kärlek: Sanningen, Renheten, lifvades hon dock alltid vid minnet
af de konstverk, som mäktigt vittnade om dem. Hennes högsta
beröm öfver något var vanligen: "Det är rent!" Hennes högsta
klander: "Det är orent!" och i dessa uttryck, tillägger med
träffande sanning hennes vän, afspeglade sig ett grunddrag af
hennes karakter". Härom vittna äfven följande af Sophie
Adlersparres ofta anförda ord af Goethe: "Hvarom skola vi bodja
Gud? Om stora tankar och ett rent hjerta !a —
Förr så stridsfärdig i alla frågor af högre intresse, syntes
hon nu undvika alla sådana och hängifva sin själ ät stilla,
fridfulla tankar. Då någon stundom vid hennes sjukbädd upptog
religiösa tvistefrågor och aftvang henne ett försvar för sina olika
åsigter, syntes det trötta och smärta henne. Tacksam var hon
deremot att stilla få lyssna till den gemensamma läsningen af
den Heliga Skrift, att tillsammans med sina inför verlden
olika troende vänner få dricka ljus och tröst ur den djupa
brunnen med det lefvande vattnet, den för alla christna
gemensamma troskällan.
Ofta giäddes den sjuka af ett lifvande, tröstande
helsnings-ord från den ädla Drottning, hvars godhet mot konstnärinnan
icke heller förnekade sig mot den lidande sjuklingen. Med
glädje mottog hon besök af sin kyrkas aktade förman, Vikarien
Studach, och lyssnade med fridfullt uttryck till hans
meddelanden i andliga ämnen, hvilka ofta äfven med nöje afhördes af
hennes trogna barndomsvän och andra protestantiska omgifning.
Det syntes såsom hade alla lifvets missljud tystnat kring hennes
sjukbädd eller upplöst sig i en högre, renare harmoni.
I början af året 1862 upprättade Sophie Adlersparre sitt
testamente, enligt hvilket hon till sina unga brorsdöttrar
öfverlemnade större delen af det kapital, omkring 7,000 Rdr, som
hon med så stränga uppoffringar lyckats samla; dock med vilkor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
