Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
att de ej fingo eganderätt dertill förr än efter tjugu år, nnder
hvilken tid räntan skulle läggas till kapitalet. Hon ville
bereda hjelp ät flickorna för deras ålderdom, sade hon, ty så
länge de voro unga och hade krafter, borde de kunna försörja
sig med eget arbete. Till sin mor lemnade hon flera
rainnes-gåfvor, lämpade efter hennes smak, hvarjemte en mindre summa
bestämdes att användas för hennes räkning, "om hon emot
förmodan skulle komma i behöfvande omständigheter". Icke desto
mindre förebråddes Sophie efter döden att hafva helt och hållet
förbigått modren i sitt testamente. Hennes taflor delades mellan
bröderna och alla hennes efterlemnade papper öfverlätos till den
yngre brödren "att af honom disponeras". Sedan Sophie
Adlersparre sålunda besörjt om sin qvarlåtenskap, uppgjorde hon med
egen hand en enkel och vacker teckning till sin grafvård samt
angaf de ord, som skulle ristas derpå, såsom ett sista vittnesmål
om henne och från henne till menniskorna, Denna teckning var
de flitiga händernas sista arbete med pennan. Med nålen sysslade
de ännu, ifrigt som förr, så snart plågorna unnade den sjuka
någon stunds ro. Hennes sista arbete af detta slag var ett
vackert perlarbete, ämnadt till barndomsvännens man — "en
liten ersättning för det hon ofta beröfvade honom hustruns
sällskap!" Förgäfves sökte man öfvertala henne att lemna det
oafslutade Hennes starka vilja var obetvinglig som alltid, och
ännu sedan dödskylan angripit de aftärda händerna sträfvade
de med arbetets afslutande.
Mot våren aftogo hennes krafter så hastigt, att det snart
blef tydligt, att hon ej skulle öfverlefva den. Äfven den sjuka
kände det och hängaf sig nöjd under Guds vilja, den enda,
under hvilken Sophie Adlersparre böjde sin. "Men" säger den
vän, hvars ord vi här så ofta anfört, "böjde är icke här rätta
ordet, hon snarare höjde sig härutinnan öfver en lägre till en
högre ståndpunkt. Hon sysselsatte sig gerna med de ljusa
utsigter, som uppenbarelsen öppnat för oss bortom döden, och
älskade att höra läsas om dem ur den Heliga Skrift. Ifrån
sjuklägret, der hon låg bunden i plågor, såg hon upp till de ljusa
boningarne i Fadrens hus, der ej värk och ve skola vara mer
och der hon väntade sin Förlossare. Icke nedböjd eller
förkrossad, utan med lyftadt hufvud och tillbedjande blick gick
hon mot Fadershemmet. Jag har sett hennes ögon stråla af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
