Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Så var också verkligen förhållandet. För sex, sju, åtta
år tillbaka hade Fritz B., såsom munter, sorglös student ofta
ströfvat omkring på dessa stränder, än med bössan på axeln, än
i sällskap med den glada sångarskara, med hvilken hans lynne
och musikaliska anlag förenade honom, än åter helt ensam med
sina tankar, filosoferande, romantiserande — hvad vet jag —
drömmande så som det kan anstå en lefnadsfrisk yngling,
hvilken ej hunnit långt bortom tjugutalet. Det var en glad tid,
tänkte Fritz, då den nu af omgifningen åter så lifligt
framkallades för hans inbillning och det rosenfärgade ljus, som
upplyste den, strålade kanske än skönare, betraktadt genom
minnets fjerrglas. Sedan dess hade dock sex vexlingsrika,
mödosamma år förgått, hvilkas tilldragelser burit en helt annan
ka-rakter än den, som utmärkt det sorglösa studentlifvet, deladt
mellan studier, skämtsamma upptåg, glada tillställningar, en och
annan liten kurtis ej till förglömmandes.
Då Fritz för sex år sedan förlorade sin far — hans mor
hade gått förut — och det vid boets utredning visade sig, att
hans fädernearf reducerade sig till mindre än intet, befann han
sig utan alla medel att fullfölja sin medicinska kurs. Lifvets
allvar, hvarmed han förut endast gycklat, trängde honom nu så
nära in på lifvet, att han ej kunde undvika att se det in i
ögonen. Hvad var att göra? Att stanna i Upsala under dylika
förändrade förhållanden, att söka draga sig fram der tant bien
que mal, som så många andra få göra — den tanken var
honom olidlig. Aut Cæsar, aut nihil var hans valspråk: vände
honom nu lyckan ryggen, så ville han brottas med den
nyckfulla gudinnan för att tilltvinga sig hennes ynnest, men han
fann lätt, att universitetsstaden ej kunde blifva fältet för denna
tvekamp — det måste uppsökas annorstädes. Med saknad bjöd
han derföre farväl åt Fyris’ gamla stad och åt de kära vännerna
der, sedan han under den ljumma sommarnatten i ljufva,
smältande toner hemburit sitt hjertas unga herrskarinna en sista
hyllningsgärd. Snart derefter gungade han på Atlantens blåa
vågor på väg till den nya verlden, der så många af dem,
hvilkas lycka i hemlandet lidit skeppsbrott, trott sig kunna
förlägga det förlofvade landet, med fast föresats att der
uppsöka den lättfotade Fortuna.
Det gick Fritz som det gått så många andra både före
och efter honom, och linn fnnn snart att, för att såsom ordspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
