Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Fastän dessa mångfaldiga likheter måste erkännas, kunna
dock båda böckerna betraktas såsom fullkomligt sjelfständiga
arbeten; så skiljaktig är författarnes stämning, så olika deras
uppfattning af hufvndfrågorna. Jag skall här nedan, efter min
förmåga, söka granska så väl de båda romanernas esthetiska
värde, som det sätt, hvarpå författarne gått till väga för att
göra sina åsigter gällande.
Hos Kingsley tyckes hufvudtendensen vara att uppsöka
och framhålla det sanna och rätta med samma opartiskhet,
antingen han upptäcker det hos den hedniske filosofen, den vilde
barbaren, den kristne tänkaren eller den olärde troende. Med
samma omutliga rättvisa skildrar han äfven förvillelserna och
brotten, hos hvilket parti de än uppenbara sig. Författaren
synes hafva tagit till valspråk: "Af allahanda folk, den som
fruktar Gud och gör rättfärdighet är honom täck". En
ovanlig sans och måtta röjer sig i hela hans skildring och hans
skapelser äro fria från den osmakliga och osanna idealisering,
som framställer englar ej menniskor. Alla de personer, som han
låter uppträda, äro väsenden af kött och blod, med hvilka vi
känna oss befryndade, varelser, mer eller mindre behäftade med
mensklig ofullkomlighet. Författaren gör rättvisa åt sjelfva
brottslingen och framhåller drag af ett menskligt hjerta, som
låter oss i honom se en broder den vi böra beklaga, ej
förbanna; teckningen tvingar oss ofta att blicka in i vårt eget
inre och der upptäcka, om också blott broddén till samma
passioner och förvillelser, som störtat honom. Kingsley eger
en ovanligt skarp uppfattning af la force des choses, och det
är denna, som sätter honom i stånd att upptäcka och
framhålla de för den felande mildrande omständigheterna, på samma
gång han ej skyr att blotta missgerningen. Under det han
sålunda klart tecknar förvillelsen at’ det asketartade eremit- och
klosterlifvet, anför han derjemte ock de omständigheter, som
under dåvarande fölhållanden gjorde detta till en naturlig
utvecklingsform. Hans afsky för vålds användande i trossaker
är djup, och likväl kan han yttra sig på följande sätt om
representanten för denna skefva riktning: "Kyrillos tog nya
steg på den lockande banan att göra ondt för att åstadkomma
ett godt, hvilket med tiden förledde honom till mången
fruktansvärd synd och lemnade hans namn, kanske för alltid
miss-aktadt, åt domen af de efterkommande slägten, soin föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
