- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjette årgången. 1864 /
169

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169

rierna", till dess fra Margaretha sjelf med några vänliga ord
uppmanar henne att efterkomma de öfrigas önskan. "Hör
Malin", infaller Christian, "mins du, att du lofvat att en gång
tala om hvarför farmor sitter på den stora taflan derborta med
ett strumpeband i handen."

"Nog kan jag tala om det alltid", förklarar Malin,
eftersom jag sjelf var med i den stunden, när fru Brita knöt
af det välsignade strumpebandet." "Nå, berätta I berätta 1" —
ljuder nu från alla håll, och sjelfva den lärde herr Peder och
den unge boksynte herr Ebbe lägga bort de luntor, i hvilka de
varit fördjupade, och lyssna med synbar uppmärksamhet till
berättelsen.

"Sedan fru Brita blifvit enka", börjar nu Malin,
"derifrån vår Herre nådeligen bevare vår närvarande kära husfru."
— "Amen", hviskar grefvinnan, sakta böjande sig öfver
barnet, som ligger vid hennes bröst. Malin fortfar: "sedan fru
Brita blifvit enka efter sin första man, den redlige herr
Christian Barnekow, bodde hon här på Widtsköfle med sin son,
herr Kjell, vår nuvarande herre, och förvaltade denna och
alla de andra egendomarne, så här som i Danmark, med all
kraft och klokhet, desslikes tuktandes och uppfostrandes sin
son till en sådan ärans man, som han ock blifvit. Men så
måtte hon ock färdas vidt omkring och se till sina gårdar,
och var då mestadels också herr Kjell och gamla Malin med.
Så hände det sig en gång, att hon måtte resa öfver till
See-landet, för att der se till sitt eget fädernegods, Gammel Kjöge
kalladt. Hon färdades, då som alltid, i en öppen postvagn med
egna hästar, sittandes fru Brita till höger i vagnen och jag
med den 5-årige herr Kjell till venster och körsvennen
framför. Yäl hade man hört gräsliga historier om ett röfvareband,
som skulle härja i den trakten, men fra Brita var icke
lättskrämd , och som hon satt sig i sinnet att ännu samma alton
vara framme i Gammel Kjöge och ingen kunde få henne ifrån
hvad hon en gång beslutat, så tog hon Gud i hågen och
reste. Men färden var lång och fru Brita, som var mån att
båd folk och fä skulle fara väl under hennes hand, hur sträng hon
än kunde vara, befallde att vi skulle hvila och beta hästarne
vid ett värdshus vid vägen, som man kallade Boeshilds krog.
Der upplät man en liten högan loftskammare för fru Brita
och herr Kjell; men jag fick hålla mig nere hos gästgifver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:18:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1864/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free