Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
skan och såg der komma in i gästsalen den ene karlen efter
den andre, som alla sågo stygga och illasinnade ut. Och när
jag då märkte, huru de började bjuda fru Britas kusk och
dricka med honom, så begynte jag frukta det värsta. Och då
jag hvarken förmådde någonting öfver körsvennen eller
gäst-gifverskan, gick jag upp till min fru och sade henne min tanke,
att vi nu for visso råkat i röfvarehänder. Fru Brita smålog
och mente det var ej alldeles så farligt; men tillsade likafullt
om hästarnes försättning och hade sedan, så vidt som den
mörknande skymningen tillät, ett vaksamt öga på körsvennen.
Jag märkte ingenting ovanligt, men var bara glad att den
stackarn tålt så mycken traktering, efter han satt säker och rak
som ett ljus på kuskbocken. Hastigt vänder emellertid vagnen
af inåt villande skog öfver stockar och stenar; jag förstod nu, att
vi hade en af röfvarne på kuskbocken och var färdig att ropa
till af förskräckelse, då jag hörde fru Brita med låg,
besynnerlig, stämma hviska — "tyst I" Derpå böjde hon sig öfver
den sofvande gossen i mitt knä, kysste honom sakta på
pannan, lutade sig derefter ned, kastade upp sin brämkantade
resrock — det var ändå sammetsrocken med mårdbrämet mins
jag — och löste hastigt af sig det ena strumpebandet. Det
var nu blifvet nästan alldeles mörkt, och jag undrade i mitt
sinne hvad Fru Brita hade i tankarne. Att det var
någonting fruktansvärdt, det kunde jag veta, ty fru Brita var ej
den som kysste för ro skull; jag mindes väl, att jag
aldrig mer än en gång förr sett henne kyssa sitt barn, och det
var vid fadrens dödsbädd." Här tystnade Malin, satte flickan
ned på golfvet bredvid bröderna och gick att lägga en ny stock
på den kolnande brasan; derpå fortfor hon: "Nå väl, jag
undrade som sagdt hvad fru Brita hade i sinnet; jag kunde skönja
hennes anlete och det lyste hvitt som snö inom den svarta
hufvan; jag såg hennes händer, lika hvita, syssla med
strumpebandet, som hade hon knutit en snärjknut; jag hörde henne
draga ett djupt andetag; på en gång reste hon sig
häftigt, kastade snaran kring körsvennens hals — och drog till.
En förfärlig ed, som qväfdes i en dödsrossling, några kraftiga
rörelser af fru Britas starka arm, och den förklädde röfvaren
låg död utmed vägkanten, under det Brita Scheel med van
hand fattade tömmarne, hejdade de halfskenande kamparne,
vände af igen utåt landsvägen och derpå körde i sträckande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
