Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
ligt!" utbrast herr Peder med djupsinnigt begrundande och
granskade med häpen blick det okända foremål han funnit i sin
ficka; allt högre ljöd skrattet omkring honom. Snart bjöd dock
grefvinnans allvarliga stämma tystnad, och en ransakning
företogs, som utvisade att det olyckliga hufvudkruset blifvit på
försåt utlagdt för den gamle af Märtha och herr Ebbe, hvilka
båda erhöllo en sträng tillrättavisning af grefvinnan. "Ni",
förmanade hon den senare, "som ju dock ämnar er såsom en
liber studiosus till den af högst salig konungen, med min käre
faders biträde, restaurerade akademian i Lund, borde fast hellre
med all id edra studier sköta och tacksam lyssna till herr
Peders visdom, medan ni, på hans begäran, julferierna här på
Widtsköfle tillbringar, i stället att en dyrbar tid med
opasse-ligt skämt förhala."
Jungfru Märtha åter erinrades, att hon icke blifvit
fader-och moderlös upptagen i herr Kjells hus och der fått åtnjuta
vård och uppfostran, för att drifva gack med hans gamle vän
och lärare, hvars djupa visdom och ädla tänkesätt hon vore
allt för ung och enfaldig att fatta.
Vid detta stränga tilltal greps sjelfve herr Peder af
medlidande och började ett försvar, hvilket dock snart afbröts af
Märtha, som kom ilande öfver golfvet, fattade med sina båda
små händer om herr Peders lurfviga hufvud, såg honom,
leende genom tårarne, in i de af förvåning uppspärrade
ögonen och hviskade: "Förlåt 1 käre herr Peder, förlåt 1"
Innan den gamle ännu kommit sig för igen, var den unga flickan
lockad midt in i den muntra barnkretsen, der Christian med
myndig stämma förklarade, att eftersom Märtha varit odygdig,
skulle hon också böta sitt fel med att sjunga en rolig visa.
"Eller hur, min mor?" frågade gossen och vädjade till modren
med en skygg blick, som befarade han att ha varit för djerf.
"Det må hon göra, min son, om henne så lyster",
svarade grefvinnan, "och om så är, att hon finner sig hafva
något att godtgöra."
"O, ja!" inföll Märtha ifrigt, der hon satt på golfvet,
omgifven af barnen och vackert belyst af den fladdrande brasan.
"Vill ni låna mig er visbok, herr Peder?" frågade hon och
såg litet blyg upp "emot den lärde mannen. Han letade ifrigt
i sina många fickor och räckte henne — sin snusdosa — men
märkande sitt misstag upphemtade han några gulnade pappers-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
