Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Återstår nu att granska, huruvida historien instämmer i
Rydbergs omdöme, då han framställer den antika bildningen,
enligt lians uppfattning, ljusets, sanningens och skönhetens
verld, såsom öfversvallad och fördränkt af christua
bekännelsens syndaflod, hvars svarta vågor utgjorde en sammansättning
af våld, lögn, bedrägeri och fanatism. Följande utdrag skall
bättre än mina ord ge ett begrepp om arten af hans
framställning :
"Zenons lärjungar hade, som vanligt, samlats i målningsgalleriets
pelargång. Midt under de stormar, som brusade genom verlden och
skakade dess hörnstenar, under den förskräckliga kampen mellan
massor, som offrat mensklighetens gudagifna gåfvor, förnuft och vilja, på
altaren åt den afgud, som benämndes Tron, den döpte Moloch, som
kallades Bekännelsen, för att sedan, viljelösa, drifvas hit och dit af
egna och andras rysliga lidelser; — midt under detta såg man kring
en gammal Stoas’ filosof några män och ynglingar, församlade för att
lyssna till ord om sedlig sj elf bestämmelse, om viljans seger öfver
jordiska begär och jordisk fruktan, om menniskosjälens kraft att genom
sig sjelf förädlas, samt genom dygden blifva en spegelbild af Guds
andes lugn och harmoni" (sid. 155).
Med förbigående af historiens vittnesbörd, att det just var
christendomen, som först sökte upplyfta "massorna" ur det
hedniska slafveriets djuriska tillstånd och uppfostra dem till
förmåga af egen öfvertygelse, egen vilja •— med förbigående
af detta faktum, låtom oss blott jemföra den ofvan anförda
skildringen med den målning historien ger oss af det odlade
samhällets intellektuella ståndpunkt under denna tidrymd.
Scherr yttrar sig om dessa förhållanden på följande sätt:
"Medelst högheten och kraften af sin sedolära, besegrade
christendomen den antika verlden, och blef en, af verldshistorisk
nödvändighet föreskrifven, andens reaktion mot en öfvermäktig, till raseri
stegrad, sinnlighet. — För menskligheten, som under romerska
kejsartiden njöt sin karnaval i till vansinne stegrade orgier — —
föreskref han en, visserligen dyster, iuen dock ganska välgörande
fastetid"*).
Den författare, som så yttrar sig, är allt annat än en
kyrkans ensidige försvarare eller en obskurantismens anhängare.
Han är kanske i lika hög grad som Rydberg en antikens
beundrare; men han kunde dock ej dölja för sig, att hans
älskling numera var genom eget förvållande död, eller åtmin-
*) Allgemeine Literatur-Geschichte, sid. 100,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
