Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
spetsen för drabanterna, satte af i språngmarsch norrut, för
att förena sig med Stenbock och hans bussar. Näfberättaren
derpå med hviskande stämma skildrade den plötsliga
dödstystnad, som för några minuter herrskade utmed hela linien,
medan allas ögon riktades på en viss punkt, då syntes samma
ljudlösa tystnad hafva spridt sig till åhörarkretsen, hvilken
orörlig, med blickarne ofrånvändt fästade på talaren, afvaktade
fortsättningen.
"Pang;" och med en skräll föll Sunes höjda knytnäfve
mot bordet, härmande knallen af de tvenne signalraketerna, i
det hans stympade hand, öfver den förskrämda Brittas
uppåtvända ansigte, beskref en högsträckt båge, för att
åskådliggöra de eldspår, raketerna tecknat på den mulnande himlen.
’Med Guds hjelp} ljöd lösen, och vet J, god’ vänner, det var
ett ljud att lystra till! Gud hjelpe mig, trodde jag icke det
klöf skyn 1 och fram stormade vårt folk, som en man, mot de
ryska förskansningarne."
Men Sune, ehuru ej deltagande i sjelfva handgemänget,
kunde dock ej ha sina ögon med öfverallt, hvarföre
skådeplat-son för hans berättelse öfverflyttades till norra flygeln, dor han
befann sig med herr Kjell i Konungens närmaste omgifning.
Den plötsliga snöyra, som omhvärfde hären, den brådskande
öfverläggningen huruvida man skulle uppskjuta anfallet,
Konungens ifriga uppmaning: "framåt! framåt t’ understödd af herr
Kjell och många andra tappra herrar, Ryssarnes häpnad och
förskräckelse, då de, i det åter frambrytande solskenet, sågo
Svenskarne femtio steg nära vallarne — ingenting glömdes i
berättelsen, som oafbrutet fortgick, skildrande Magnus
Stenbocks och Konungens häftiga framträngande — fiendens
första motstånd — dess tilltagande förvirring och modlöshet —
flykten öfver floden — bryggans sammanstörtande — de
drunk-nandes skrän och ångestrop och slutligen kampen med de
återstående, som med förtviflans mod försvarade sig, till dess
be-fälhafvarne ändtligen gåfvo sig och svenskarne vid mörkrets
inbrott funno sig segrande innehafvare af slagfältet. Enligt
Sunes förmenande hade, näst Konungen, ingen spelat en så
framstående roll, ingen, så bidragit till den lyckliga utgången,
som herr Kjell — en omständighet, hvilken den aflidnes
un-derhafvande antogo på god tro, ehuru historien sedan icke haft
något derom att förtälja.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
