Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
Emellertid hade Sune under det sista anfallet förlorat sin
herre ur ögnasigte och allt sedan förgäfves spejat efter honom
i det växande mörkret, hvilket blott syntes sä mycket
ogenom-trängligare vid skenet af de enstaka vakteldar, soldaterna
uppgjorde. ’’Vid en af dessa", fortfor Sune, "kastade jag mig
slutligen ned, dä det troddes, att herr Kjell blifvit
beordrad att följa de herrar, hvilka gått att möta tiondens
underhandlare. Men det jäste en förunderlig oro i bröstet på mig,
och jag fick ingen blund i ögonen. Annat ä’ det ined dej,
din bestl tänkte jag och kastade ett öga på en långbent
bjesse, som låg ett stycke ifrån mig, med hufvudet i knä på
en af gula gardets bussar och sof så roligt som ett barn i
vaggan. I detsamma kastades en risknippa i glöden, elden
flammade till, ett skarpt sken slog på ett ögonblick öfver den
sofvandes anlete — det var Kung Carls! — Men hvilan
blef ej lång", fortfor Sune• Innan två minuter gått om,
anmäldes fiendens underhandlare, och jag såg Kungen i blinken
på fötter igen, utdelande order för mottagandet, storståtlig som
alltid. Men ifrig att finna min herre, lemnade jag vaktelden
och sökte bland de ankomna. Men ingen herr Kjell var der 1
Jag sporde — ingen hade sett honom 1 Att rycka till mig
en fackla, tända den vid närmaste vakteld och hemta en
kamrat med mig till hjelp var gjordt i en blink, och så bar det
af utåt fältet att leta bland döda och sårade."
Nu följde en skoningslös målning af denna nattliga
vandring mellan hopar af stympade, döda och halfdöda menniskor.
Hur svordomar, böner och dödsskrän susat kring öronen,
af-lösta af rusiga skämtvisor från druckna plundrare, som ströko
fram öfver slagfältet; hur sårade och döende hängt sig fast
vid de förbigående, tiggande om hjelp, om lindring, eller om ett
dödshugg, att förkorta olidliga plågor; hur det fordrats
upprepade slag af sabelfästet, för att befria sig fråi. dessa i
dödskamp slutna händer; hur mången, uppretad af en slagen
fiendes enträgenhet, huggit till med klingan, då bedjaren sjunkit
vrålande tillbaka bland hopar af lik, slungande med rosslig
stämma en förbannelse efter sin baneman; hur den trogne
tjenaren, omgifven af dessa gräsliga skräckbilder, träget sport de
mötande och med växande ångest sökt bland lefvande och döda
— allt skildrades af den gamle krigaren med så lefvande
drag, att mer än en kind bleknade i kretsen af de härdade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
