Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
arbetarne. Britta sänkte sitt hufvud i de hopknäppta
händerna, medan mor andlöst ropade: "An fältskärenia, Sune,
lältskärerna, som skulle hjelpa de sårade?"
"Bah! ßiltskärerna räckte knappt till för hälften af de
våra, långt mindre for fienden, som låg der så tätt som
bo-hvetet, ni mejar om hösten, fader Christian."
"Gud hjelpe dem!" utbrast Britta.
"Det kan du lita på, Hicka", förklarade Sune tvärsäkert.
"Han hjelper hvar och en som gör sin pligt, så i krig som
fred. Och hvem", tillade han derpå, med något at krigarens
vilda sorglöshet, "hvem frågar dessutom efter några usla
lif-hankar mer eller mindre, då det gäller att segra? Icke Kung
Carl åtminstone! J kan tro mig, vi hade då icke stått 8 mot
80 vid Narva, och ryktet om Kung Carl och hans tappra
gossar hade ej som nu flugit verlden omkring. En skål
derför, go’ vänner!" och här höjde Sune kannan — "en skål för
vår här, vår seger och först och sist för vår unge tappro
Konung! Hejsan!"
Dryckeskannan gick ånyo laget omkring och gästeme
instämde i skålen, ej utan hänförelse.
"Der är ännu en slick qvar, pojke! Töm den du for kung
och land!" ropade värden och räckte kannan åt Landgren.
"Det är detsamma, far", svarade ynglingen bittert och sköt
dryckeskärlet ifrån sig. "Inte frågar krigarkungen efter en
fredlig arbetare — och en skål för fädernas jord, när rättnu
inga armar lemnas qvar att bruka den — den skålen, menar
jag, skull’ fastna i halsen på båd’ er och mig!"
"Hvad tusan snackar pojken der?" frågade Sune bistert.
"Ack, käre Sune, han skall alltid brumma öfver
någonting, men också ä’ det ingen som hör på’en", inföll Britta
hastigt, "berätta derför vidare."
"Herr Kjell? — Hur gick det med herr Kjell "
frågades till höger och venster, och Sune fortfor att berätta huru
han slutligen nära floden återfunnit sin herre och hans unge,
tappre krigskamrat, Knut Leijonhufvud, den senare död, don
förre sanslös i följd af ett svårt sabelhugg i halsen, som,
efter hvad det sades, skadat någon större åder och orsakat
mycken blodförlust. I korthet omtalades derpå huru herr Kjell,
under vård af Kungens egen läkare, blifvit så till vida
återställd, att han, ehuru ännu svag och med knappast läkt sår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
