Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
kunnat anträda hemresan, för att efter aftal under vintern utrusta
sitt regemente och mot sommaren öfverföra det till krigslägret.
Ankommen till Calinar på en skröplig krämarskuta, den
18 November om aftonen, hade herr Kjell nästa morgon
skickat Sune i land för att söka qvarter. Då ban åter kom
ombord hörde lian häftigt tvistande röster i kajutan.
"Ögonblicket derefter", fortfor Sune, "syntes herr Kjell i dörren, blek
af vrede och med blixtrande ögon, släpande efter sig en man,
som ban höll i kragen. Do linfärgade hårstriporna, de
hvit-gula kinderna, de skefva, vattniga ögonen, lysande af ett ilsket
sken, under det kroppen skälfde som ett asplöf — jag kände
dem godt — J vet — det var —"
"Christersson! — Upptagingen — fosterbrodren 1" ljöd
det hviskande kring bordet.
"Ja, fosterbrodern 1" återtog Sune med låg röst. "J mins
felle hur ban re’n som pojke afundades herr Kjell hans
försteg i kunskaper, utseende och fina låter, rättså Hvita Skeel
i allt höll honom lika med sonen; hur agget växte i honom,
då herr Kjell vann en skön och rik brud och derpå i
fremmande tjenst uppsteg till ära och befordran, medan han med
nöd kom till löjtnantsgraden här hemma ; hur ban slutligen i
Danska kriget i somras troddes hafva något hemligt maskopi
med fienden; hur han tvärt emot gifven order, påträffades af
herr Kjell, långt utom förpostlinien, i språk med ett par
danskar; hur han inför krigsrätt dömdes att arkebuseras, men på
herr Kjells förbön benådades af Konungen, i det han
degraderades till simpel karl — allt det der han J hört, vet jagi"
"Javäl I" inföll la’fogden, "och hur herr Kjell satte honom
det vilkoret för, att afstå från det adeliga namn, som ban
vanhedrat, på det ingen skymf måtte falla på herr Kjells slägt,
som genom giftermål i förra tider befryndat sig med hans, och
hur han från den betan gått och gällt för Christersson, rätt
och slätt."
"Rätt så!" inföll Sune, "men hvad J icke hört, är den ed
han svor, och hvad J icke sett, är den blick han gaf, då herr
Kjell förelade honom vilkoret — båda hörde djefvulen till. Ur
mitt minne gå de aldrig; och der på däcket af den rankiga
krämarskutan hörde och såg jag dem nu för andra gången. De
ord, som för öfrigt vexlades mellan de tvistande, var jag ej
god att höra till fullo, men den uslingen bröstade sig och me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
